Frihet är större än rättvisa

Politiken är fylld av värdeord. En del positivt laddade, andra negativt. Jag har försökt vara ärlig mot mig själv och koppla positiva värdeord till respektive riksdagsparti. Här är min lista på vad jag förknippar partierna med:

• Vänsterpartiet -- hjälpsamhet
• Socialdemokraterna -- rättvisa
• Miljöpartiet -- samspel
• Folkpartiet -- frihet
• Centern -- framåtanda
• Moderaterna -- respekt
• Kristdemokraterna -- moral

Extra allt

Politiker kapar gärna åt sig så många som möjligt av de positiva orden. Det blir extra allt av alla positiva ord man kan klämma in. Debatten om Moderaterna som det nya arbetarpartiet har kantats av en debatt om vilket parti som äger vissa ord.

För mig som liberal så är förstås ordet frihet viktigt. Folk med andra sympatier anser kanske att just deras parti äger ordet frihet men jag vill se det som liberalernas stämpel. Därför blir jag tämligen arg på att Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning heter Frihet och att de har domänen http://frihet.se.

Frihet och rättvisa -- de starkaste orden

De två starkaste orden i min lista ovan tycker jag är frihet och rättvisa. Många skulle nog till och med sätta likhetstecken orden emellan. Men jag tycker det finns en viktig distinktion.

Låt oss analysera dem lite mer.

Frihet och rättvisa i de mänskliga rättigheterna

Man kan försöka bilda sig en uppfattning om orden frihet och rättvisas tyngd i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Första meningen i deklarationen lyder "Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter." Där tycker jag man anar båda orden, men kopplingen till frihet är enligt mig större än till rättvisa.

Frihet förekommer sedan flitigt. Redan i artikel tre så står det "Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet." I artikel 18 läser vi "Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.", i artikel 19 "Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet." och i artikel 20 "Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning."

Rättvisa omnämns inte lika ofta. Men artikel tio säger "Envar är under full likställighet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott." Och artikel 23 ger "Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet." och "Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd."

Vad betyder egentligen orden?

Kollar man definitionen av orden så är just ordet frihet väldigt klurigt eftersom det förekommer i så många kombinationer -- ett lands frihet, åsiktsfrihet, trosfrihet, att försätta någon i frihet, akademisk frihet och så vidare. Hur som helst, här är definitionerna av de två orden enligt SAOB:

Frihet innebär att kunna handla eller tänka efter eget gottfinnande, oberoende och självständighet.

Rättvisa innebär att en person eller ett kollektiv av personer som har att ...

• träffa ett avgörande eller att göra en avvägning mellan olika alternativ
• fördela något
• styra eller leda, särskilt domare, bedömare, överordnad eller ledare

... gör det genom att ...

• tillämpa en enhetlig norm eller bedömningsgrund och utan anseende till person rätta sig efter föreliggande faktiska omständigheter
• behandla var och en efter förtjänst
• behandla alla lika och opartiskt

I fallet rättvisa så måste jag säga att SAOBs definition verkar ha ganska lite att göra med den politiska ton jag uppfattar i krav på rättvisa. När socialister idag (första maj) demonstrerar för rättvisa så är det inte opartiskhet, enhetliga normer och behandling utifrån förtjänst man efterfrågar. Snarare en rättvisa i form av minskade skillnader i inkomst och välfärd.

Feminism skulle jag dock säga arbetar utifrån rättvisa som en fråga om opartiskhet, enhetliga normer och behandling utifrån förtjänst. Kanske är Feministiskt initiativ mer av ett rättviseparti än Socialdemokraterna?

Minskad frihet kontra minskad rättvisa

Om vi vänder på perspektivet så framträder smaken tydligare. Vilket skulle du helst ha av:

• Minskad frihet
• Minskad rättvisa

För mig smakar minskad frihet sämre än minskad rättvisa, särskilt om vi avser socialismens uppfattning om rättvisa. I det ligger min tro att människan finner mer glädje i rätten att tänka, tycka och handla i frihet än att tänka, tycka och handla under rättvisa former.

Om vi söker exempel på samhällen som har gått åt endera hållen så tänker jag på kommunistiska länder där man offrat frihet till förmån för rättvisa (t ex Kuba) och liberala länder där man offrat rättvisa till förmån för frihet (primärt USA). Även där säger mig magkänslan att jag föredrar frihet framför rättvisa.

Både rättvisa och frihet?

Men kan vi inte få både och? Jo visst. Men inte full pott av båda om vi med rättvisa avser den typ av rättvisa som socialismen företräder.

Liberaler driver rättvisefrågan främst utifrån jämlikhet, rättsstaten och att alla ska vara lika inför lagen. Stora inkomstskillnader är inte en rättvisefråga enligt liberalismen. Din framgång skapar inte problem för andra så länge du följer de gemensamma reglerna.

Socialister driver rättvisefrågan utifrån minskade klyftor och att man snarare ska bidra utifrån kapacitet än att man ska belönas utifrån förtjänst. Därför blir stora inkomstskillnader en rättvisefråga för dem -- har du mer så ska du bidra mer. Inte bara i kronor och ören utan i stigande grad, därav den progressiva skatten.

Med det vill jag säga, på första maj, att frihet är större än rättvisa.

Topp 10 i viktighet

Askan stoppar flygtrafiken i stora delar av världen. DN och SvD säger att det nu lättar upp i norr men i allmänhet presenteras det som en samhällskatastrof. Det har aktualiserat frågan om vad som är viktigast i bemärkelsen att det inte får gå åt pipan. Jag skrev ju tidigare om det kopplat till att "vara värd högre lön".

Topp 10 i viktighet

Professor Sven-Ove Hansson (KTH) presenterar vad han tycker är viktigast på ungefär en veckas sikt:

1. Vatten
2. Mattransport
3. Matproduktion
4. Sjukvård
5. Energi, särskilt el (lite beroende på årstid)
6. Internet, post och telefon
7. Radio tv
8. Marktransport
9. Bank- och betalningsväsende
10. Polisväsende

Bubblare på lite längre sikt är sophämtningen.

Viktigt => hög lön?

Tänk om vi nu skulle sätta lön efter viktighet. Då skulle topplistan i lön se ut så här:

1. Vattenansvarig på kommunen samt reningsverksoperatör 500.000 kr/mån
2. Lastbilschaufförer som kör mat 400.000 kr/mån
3. Lantbrukare 300.000 kr/mån
4. Läkare 250.000 kr/mån, sjuksköterskor 200.000 kr/mån, undersköterskor 150.000 kr/mån
5. Operatörer på kärnkraftsverk och vattenverk 100.000 kr/mån
6. Nätverksoperatörer, teleoperatörer och brevbärare 80.000 kr/mån
7. Radio- och tv-operatörer 70.000 kr/mån
8. Övriga lastbilschaufförer, lokförare 60.000 kr/mån
9. Bankanställda, operatörer på kortföretagen 50.000 kr/mån
10. Poliser 40.000 kr/mån
11. ... alla vi andra i fallande skala

De två sista positionerna på listan stämmer nog någorlunda med hur det ser ut i verkligheten.

Men jag undrar hur samhället skulle utvecklas om vi gav lön på det här viset? Innovation? Entreprenörskap? Skapa nya jobb? Internationell konkurrenskraft? Handelsbalans?

Jobbskatteavdrag ger fler jobb

"Hur ger sänkt skatt fler jobb?". Oppositionen och svenska folket frågar hela tiden hur jobbskatteavdraget ska ge fler jobb.

Alliansen svarar undflyende. Men ekonomisk forskning från Storbrittanien och USA visar faktiskt att såna avdrag ger långsiktigt fler jobb. Det vet Tomas Östros (S) med. Så nu tänkte jag försöka förklara.

Större skillnad mellan a-kassa och lön

Anders Borg säger hela tiden att det ska löna sig att arbeta. Bra tycker jag. För bara några år sen kände både du och jag någon som tjänade mer på att gå hemma än på att jobba. Så var det faktiskt! Och hur ska vi lyckas bygga en välfärd om friska människor hellre är arbetslösa än jobbar och drar in skatt till sjukvård och skolor?

Men bara för att folk vill ha jobb så blir det ju inte fler jobb att söka, eller hur? Det är den frågan som Anders Borg undviker hela tiden, trots att han sitter inne med svaret.

Företag ska få råd att anställa fler

Trixen med jobbskatteavdraget är två:

1. Du och jag ska få mer i plånboken, köpa mer och driva på ekonomin
2. Företagen ska få råd att anställa fler då de kan sänka lönekostnaderna

Det är punkt nummer två som hela tiden hemlighålls. Jag ritade en bild över vad det går ut på:

Istället för att bara titta på att man själv får mer efter skatt så måste man inse att jobbskatteavdraget också kan sänka kostnaden att anställa en ny person.

Antag att du anser att du "klarar dig bra" på 15.000 kr/mån efter skatt. Med Alliansens jobbskatteavdrag får du idag ut ca 16.500 kr/mån. Men din arbetsgivare kan samtidigt för en lägre kostnad anställa en ny person som får in 15.000 kr/mån på kontot -- samma summa som du nyss sa att du klarade dig bra på.

På det viset skapar lägre jobbskatt möjlighet att anställa fler. Jobbskatteavdrag ger fler jobb!

Känslig fråga

Så varför vågar bara ekonomer i P1 berätta om det här? Och varför låtsas Tomas Östros att det inte fungerar trots att han själv forskat inom ekonomi?

Jo, frågan är skållhet politiskt. Det är alldeles för lätt för media att omformulera det till att Alliansen vill "sänka lönerna". Det mer sanningsenliga "sänka höjningstakten på lönerna" får liksom inte plats på Expressens löpsedel :).

Därför säger Anders Borg att det funkar ... men inte hur.

Vad är du värd, lille vän?

Har ni hört det?

- Lärare är värda högre lön. De tar ju hand om våra barn!

- Vårdpersonal är värda högre lön. De jobbar ju med att rädda liv.

Som en uppföljning av mitt inlägg om sjuksköterskors löner vill jag beröra frågan om vad vi är värda -- som människor, som yrkesarbetande och som delar av samhället.

Vad menas med värde?
När man hör att en viss yrkesgrupp är värd mer så kan man undra vilket värde som avses? Har sjukvårdspersonal ett högre människovärde för att de botar sjukdomar och räddar liv? Eller har de ett högre värde för samhället? Eller har de ett högre värde i pengar, dvs borde få högre lön?

Människovärde
Alla människor är lika mycket värda. En demokratisk princip och politisk floskel som var högaktuell under bråket om strandskydd på Gotland.

Jag förvånas över hur lätt alla verkar tycka det är med vårt jämlika människovärde. Det tar lång tid att acceptera allas lika värde och jag själv jobbar ofta med mina egna värderingar. Att verkligen tycka att killen som gjorde inbrott i min bil eller tjejen som hånar mitt utseende har samma värde som min kära mormor, det är tufft.

Därför frågar jag alltid om man menar människovärde när någon talar om att en yrkesgrupp är värd mer. "Nej, så klart inte" får jag som svar. Ändå drar deras argument åt det hållet. Vi människor som jobbar är tydligen olika viktiga. Och viktighet är enligt dessa människor detsamma som värde. Men är det så?

Värde = viktighet?
Din viktighet mäts inte i vad folk är beredda att betala för ditt jobb på en fri marknad. Då skulle nog Stockholms barpersonal vara bland Sveriges viktigaste människor. Nej, din viktighet mäts tydligen i hur mycket som skulle gå åt pipan om du säger upp dig. Det är därför vårdpersonal är så otroligt viktig -- om sjukhusen gapar tomma när vi kommer dit med en allvarlig sjukdom så är det kört.

Men då borde väl vägläggarna vara viktigare? För om vi inte har några vägar att åka på så blir det svårt att ta sig till sjukhuset. Eller vänta, hur blir det utan bensin? Killen som kör tankbilen är nog viktigare. Men ... vi kommer ju ingenstans på bara bensin. OK, biltillverkarna och bilmekanikerna och tankbilsföraren och vägläggarna är tillsammans viktigast.

Förutsatt att vi har mat på bordet förstås. De flesta är ju trots allt oftare friska än sjuka så vårt främsta behov är nog mat, inte sjukvård. Alltså är det lant- och jordbrukarna som är viktigast. Men ... om ingen bakar bröd, förpackar, transporterar och säljer hur går det då? OK, hela kedjan från ax till limpa -- där har vi samhällets hjältar!

Förutsatt att vi har tak över huvudet förstås. I ett land som Sverige så är ju bostäder otroligt viktiga. Kanske inte lika viktigt som mat. Eller? Rent vatten är ju viktigt också. Och att vi har ett rättsväsende. Hur skulle det annars gå? Du blir rånad och våldtagen och det finns ingenstans att vända sig. Och om du inte kan ringa efter ambulansen för att telenätet inte funkar?

Ni förstår nog vart jag vill komma. Det är en omöjlighet att bedöma vilken yrkesgrupp som är viktigast i ett samhälle. Vi är alla en förutsättning för att det ska fungera. Undersköterskan behöver äta, lantbrukaren behöver vård och båda vill ha ett rättssamhälle.

Dataspel är väl ändå oviktiga!?
Kanske beror det på att jag arbetar i IT-branschen -- jag får alltid höra att just IT är mycket mindre viktigt än sjukvård. Och allra längst ner på viktighetsskalan hamnar av någon anledning dem som konstruerar dataspel. De håller verkligen på med oviktiga saker.

Nej! säger jag. De är lika viktiga som alla oss andra. För nu börjar vi närma oss pudelns kärna.

Det verkligt viktiga är att vi alla får ha ett bra och meningsfullt liv på våra egna villkor. Vi vill äta oss mätta, dricka rent vatten, slippa bli rånade, ha tak över huvudet, vara friska och spela dataspel. Fråga tonåringarna som tältar utanför Webhallen i en vecka för att få köpa ett nytt spel. Säg åt dem att deras intresse är helt oviktigt. Då har du gjort dig skyldig till grundfel nummer ett -- att sätta dig över andras prioriteringar och likt en kommunistisk diktator bestämma hur samhället ska fungera.

Offentlig sektor är samhällsviktig
Det finns ingen allomfattande viktighetskommitté i Sverige. Vad som är viktigt avgörs av var och en, utan pekpinnar. Det är inte konstigt att våra prioriteringar skiljer sig mellan dagar då vi är friska och glada och dagar då vi är sjuka. Idag vill jag ha hamburgare, i morgon influensavaccin.

Det stora undantaget är den offentliga sektorn och välfärden. Vi har demokratiskt beslutat att vissa yrken utgör viktiga samhällsfunktioner och där hittar vi vård, polis, domstolar och omsorg. De skapar trygghet och jämlikhet. Men den viktigheten gör inte människor som jobbar där mer värda. Däremot ger det en helt annan anställningstrygghet vilket inte ska föraktas i exempelvis en lågkonjunktur.

Värde = lön?
Så vad betyder våra löner i sammanhanget? Kan man avgöra hur viktig en person är utifrån lönekuvertet? Nej, säger jag. Lön är i grunden en förhandlingsfråga. Vad är någon beredd att betala för att du utför ditt arbete? Det är verkligen inte detsamma som att fråga vad du är värd ur något sorts mänskligt perspektiv.

Rent lönemässigt så är alla yrkesarbetande värda just det de tjänar. Ja, en civilingenjör är lönemässigt värd dubbelt så mycket som en undersköterska. Varför? Därför att någon vill betala dubbelt så mycket för civilingenjörens arbete.

Undantaget är alla dem som arbetar på en ofri marknad med monopol, korruption och svågerpolitik. Där finns det substans i att säga att någon får mindre (eller mer) än de är värda. Deras förhandlingsutrymme har helt enkelt stympats.

Personer i offentlig sektor har i genomsnitt lägre lön än i näringslivet. Det är den vanliga balansen mellan risk och utfall -- högre risk att förlora jobbet = högre genomsnittslön. Offentligt anställda arbetar för samhället och får sin lön av folket. Folket avgör via opinion och politiska val vad en rimlig lön är. Systemet är segt men i balans.

Slutsats
Du är värd allt. Ett rikt liv, kärlek och frihet.

Du är viktig. För din familj, dina vänner och för samhället.

Men vill du ha mycket pengar så får du glömma värde och viktighet. Kolla istället upp lönestatistiken, nyttja våra avgiftsfria utbildningar och gör ditt val.

Vi kommer aldrig kunna mäta människovärde utifrån viktighet och vi kommer aldrig kunna betala lön utifrån viktighet. Varför? Jo, därför att vi inte kan mäta viktighet -- vad som är viktigt är olika för en frisk tonåring, en orolig tvåbarnsmamma och en sjuk pensionär.

Tankar kring svininfluensan

Man får inte tänka på eventuella positiva effekter av influensan. Eller jo, det får man!

Tänk om var tionde svensk dör i svininfluensan. Vad händer då? Mindre bilköer, mindre dagisgrupper och en massa fina bostäder till vrakpriser. Kanske den där underbara strandtomten äntligen blir till salu! Men mindre arbetslöshet kan vi nog inte hoppas på eftersom konsumtionen också sjunker med 10 %.

Om var tionde människa i hela världen dör så skjuter vi upp befolkningsproblemet och minskar vår klimatpåverkan. Vi skulle antagligen uppnå våra klimatmål i ett slag.

Vart tog tredje världen vägen?
Vi svenskar brukar ju alltid bry oss om fattiga människor i tredje världen. Kommer inte svininfluensan slå hårdare där? Större befolkning, sämre hygien och inga pengar till vaccin. Borde vi då inte i solidaritetens namn köpa vaccin åt dem? Nej, vi pratar bara om miljoner vaccindoser åt oss själva. En svensk är nog mer värd än en fattig afrikan.

Vad händer om jag dör?
Har ni tänkt tanken "Vad händer om jag dör?" någon gång? På ett seriöst sätt alltså? Det har jag tvingats göra och mina slutsatser var obekväma. Det visade sig att mitt jobb och min karriär inte var särskilt viktiga alls. Trots det var jobbet och karriären det enda jag var riktigt engagerad i. Efter det så ändrade jag på några saker i livet.

Kanske kan svininfluensan få många av oss att göra något bättre av vår tid på jorden?


Nej, hörni. Nu återgår vi till tycka att svininfluensan är hemsk. Vart är mitt vaccin?

Sjuksköterskor har rimliga löner

Strax innan semestern hade jag en het debatt med några kollegor om svenska sjuksköterskelöner. Jag tycker de har en rimlig lön idag. En minst sagt ogillad åsikt. Nu är det dags att förklara varför.

En sån här fråga måste givetvis belysas ur mer än ett perspektiv. Vad jag kommer ta upp ...

• Det är enkelt att höja sjuksköterskors ersättning. Stick åt sköterskan en femhundralapp i dricks vid nästa vårdbesök. Sugen?
• USA har världens dyraste sjukvård. Varför? Ptja, i USA tjänar sjuksköterskor riktigt bra.
• Akademisering av utbildningen. Svenska sjuksköterskor med examen från statlig högskola har varit möjligt sen 1996, 13 år sen. Är det bara akademiska sjuksköterskor som ska ha hög lön?

The Basics
En genomsnittlig svensk sjuksköterska är 35 år, har sex års erfarenhet och tjänar 22.800 kr/mån exklusive ob-tillägg och förmåner. Högst avlönade sjuksköterskan hittar vi i privat sektor. Hon är 37 år, har femton års erfarenhet och tjänar 38.500 kr/mån.

En liten jämförelse:

• Förskolelärare 22.034 kr/mån
• Receptarie på apotek 22.578 kr/mån
• Sjuksköterska 22.800 kr/mån
• Sjukgymnast 23.131 kr/mån
• Socionom 23.202 kr
• Grundskolelärare 24.243 kr/mån

Allt enligt lönestatistik.se.


Börja dricksa på vårdcentralen!
Alla vet att lönenivån inom hotell och restaurang är låg. Världen över så har man parerat det med att ge dricks. Anses det fult? Nej. Ser man ner på dem man dricksar? Inte jag.

Så om nu svenska folket är så rörande överens om att sjuksköterskorna ska ha bättre betalt - varför dricksar vi inte? Stick åt sköterskan en femhundring nästa gång du är på vårdcentralen.

Det kommer inte hända. För när ens fina åsikter plötsligt påverkar den egna plånboken negativt så gäller de inte längre. Det är någon annan som ska betala sjuksköterskornas höjda löner. Men det finns ingen annan än vi, skattebetalarna. För i Sverige har vi offentligt finansierad sjukvård.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... vi uppenbarligen inte vill betala dem mer. Vi väljer inte politiker som höjer skatten till förmån för sjuksköterskor och vi dricksar inte på vårdcentralen. Vi har bara en massa politiskt korrekta åsikter som vi egentligen inte står för.


USAs sjukvård - usch och fy!
Ni har nog läst och hört om det till leda ...

Corren, juli 2009:
"46 miljoner amerikaner står i dag utanför försäkringssystemet. Ett lika stort problem är att USA har världens dyraste sjukvård."

SvD, maj 2009:
"USA har världens dyraste sjukvård, dubbelt så dyr som andra industriländer, och den kostar ofattbara 2,5 biljoner dollar (12 nollor) per år eller 20 procent av BNP. Kostnaderna ökar år från år i en hårt kommersiellt styrd spiral ..."

Aftonbladet, december 2007:
"USA har världens dyraste sjukvård. Omkring 15 procent av landets bnp går dit, ändå står omkring 45 miljoner amerikaner, varav 9 miljoner barn, helt utan vårdförsäkring."

Visst är det hemskt med barn som inte får vård. Och att döma av artiklarna och övriga media så finns en tydlig koppling till den svindyra amerikanska vården. Dyr vård = lidande barn, det är budskapet.

Men vet ni vad? I USA så tjänar sjuksköterskor bra! En av mina kompisar från uppväxten arbetar som specialistsjuksköterska i New York City. Han och hans fru bor fint på Manhattan.

Det säger sig självt att kraftigt höjda löner för sjuksköterskor innebär kraftigt höjda kostnader för sjukvården. Och eftersom Sverige redan har världens näst högsta skatt (Danmark klår oss) och en allmän sjukförsäkring så vet jag inte hur vi ska lösa ekvationen.

För att bena ut det hela:

• Sverige har allmän sjukförsäkring och vi anser att alla ska ha vård på lika villkor, tjock plånbok ska inte ge extra bra sjukvård
• Sverige har skattefinansierad sjukvård
• Sverige har relativt billig sjukvård
• Svenska sjuksköterskor har låga löner

Ser ni att det hänger ihop? Vi måste ju lirka någonstans om vi ska kunna få upp lönerna. Skattekortet har vi i princip spelat ut i och med det höga skattetryck vi har. Återstår två vägar. Antingen som USA -- dyr vård men sjukförsäkringen täcker inte alla, eller vård för alla med möjlighet att ge extra bra vård till dem som har råd och på så vis få in mer pengar till löner.

Jag tycker det är ett hyckleri att samtidigt gnälla på USAs dyra vård och på låga svenska sjuksköterskelöner. Ska man tjäna bra inom svensk vård så måste vården bli dyrare.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... vi uppenbarligen vill ha allmän, skattefinansierad och billig sjukvård.


Akademiseringen av sjuksköterskeutbildningen
Sjuksköterskeutbildningen blev i och med högskolereformen 1977 en landstingskommunal högskoleutbildning (SOU 1978:50), men ingen sån utbildning startades förrän 1982. Först vid högskolereformen 1993 (SFS.1992:1434) påbörjades införlivandet inom statliga högskolan. Reformen medförde att utbildningen blev treårig och förkunskapskraven ändrades till allmän behörighet motsvarande treårig generell gymnasieutbildning [ref].

Akademiseringen av sjuksköterskeutbildningen är ett av huvudargumenten för högre lön. I april 2008 stod Anna-Karin Eklund, Vårdförbundet, på Sergels torg och sa:
"Ge oss rätt lön! Vårdförbundets yrkesgrupper har gått i täten för akademiseringen av traditionell kvinnokunskap. Numera är alla våra fyra utbildningar högskoleutbildningar och alla fyra yrkena är legitimerade – samhällets garant för att vi har en viss kunskap."

Men akademiseringsresan har har varit en tuff resa hittills.

DN, april 2007:
"Högskoleverket dömer ut sjuksköterskeutbildningar. Hela 40 procent av sjuksköterskeutbildningarna ifrågasätts. Högskoleverket reagerar också på att anmärkningsvärt få studenter blir underkända, vilket tyder på för lågt ställda krav."

Dagens medicin, december 2008:
"Karolinska institutet i Solna fråntas sin rätt att utexaminera sjuksköterskor. Högskoleverket anser inte att utbildningen håller tillräckligt hög kvalitet."

Mycket tuff kritik, men ganska naturligt under en så avancerad förändring av en utbildning. Och det finns mycket kvar att göra. Ulla Waldenström, professor i omvårdnad vid just Karolinska institutet diskuterar i Dagens medicin, januari 2009, hur akademiseringen ska gå till:
"Sjuksköterskeutbildningen är en yrkesutbildning som har blivit högskoleutbildning. Akademiseringen innebar anpassning till högskolans regler för kandidatexamen med eget huvudämne, i högskolepoäng omfattande hälften av den treåriga grundutbildningen. Valet av omvårdnad som huvudämne fick till följd att akademiseringen fick en olycklig slagsida mot teoretisering, definitioner och ämnesavgränsning, speciellt mot medicinen som stod närmast."

Så ... om endast en minoritet av dagens sjuksköterskor har akademisk bakgrund, fyra av tio utbildningar kritiseras skarpt av Högskoleverket för bristande kvalitet och krav, och akademiseringen av utbildningen fortfarande inte hittat sin form så kan man inte bara kräva lön utifrån att man "minsann har pluggat på universitet". Det känns inte ärligt och seriöst.

Jag är övertygad om att den nya akademiska utbildningen till sjuksköterska kommer leda till högre status och högre lön. Vi är mitt uppe i den processen. Men sådan lönebildning handlar inte om rättvisa utan om att yrkesgruppen verkligen har höjt sin kompetens och kan ta på sig större ansvar.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... en minoritet av yrkeskåren än så länge har akademisk bakgrund, fyra av tio utbildningar nyligen har kritiseras skarpt av Högskoleverket för bristande kvalitet och krav, och akademiseringen av utbildningen fortfarande inte har hittat sin form.


Slutligen
Så, nu har jag motiverat ännu en av mina åsikter som "man inte får ha".

Men jag måste erkänna att jag tycker sjuksköterskor borde tjäna bättre. Eller hur? Det är bara det att jag inte vill betala.

Oj, var det jag som skulle betala?

Kläm in lite jobb

Idag är det klämdag. I onsdags var det halvdag. Va? Jo, om vi svenskar är lediga en dag så är vi automatiskt lediga halva dagen innan. Och om vi är lediga dag 1 och dag 3 så blir vi automatiskt lediga dag 2.

Sen blir vi på något magiskt sätt lediga på midsommarafton och julafton (två helt vanliga dagar). Fast vi kallar dem "dag innan helgdag" så det blir halvdag dagen innan dagen innan helgdag.

Fredagar går man gärna hem lite tidigare. Fem veckor semester ska det vara, minst. Och så kompensationsledigt för att nationaldagen hamnade på en lördag. "Mix Megapol -- får din arbetsdag att gå lite fortare".

Det står ganska klart att vi vill vara lediga så mycket som möjligt. Vara på jobbet? Nej, usch.

Vad kostar det att klämma en dag?

Svenskt Näringsliv har räknat ut att en klämdag kostar Sverige mellan 5-10 miljarder kronor i produktionsbortfall. Känns helt rätt under kristider, eller hur?

Men jag tror inte produktionsbortfallet är det värsta. Det värsta är grogrunden för en taskig attityd till arbete.

Jag arbetar - därför finns jag

Om nu livet går ut på att arbeta så lite som möjligt, och att vara ledig så mycket som möjligt så borde ju de arbetslösa vara världens lyckligaste. OK, ersättningen är inte densamma som om de jobbade (tack och lov) men nog borde de vara rätt nöjda ändå?

Nej, de mår skit. Spaltmeter efter spaltmeter berättar om den psykiska pressen av att inte ha ett jobb. Man saknar ett sammanhang och känner sig inte behövd.

Vad vi svenskar måste inse är att arbetet är en stor, viktig och härlig del av att leva. Vi går till jobbet och ser till att mänskligheten kommer framåt. Det gäller alla som jobbar. Utan pizzabagaren, sjuksköterskan, vd:n, ingenjören, asfaltsläggaren och kassörskan så är det ju kört. Och det är inte en börda på våra axlar - det är att vara del av kraften, del av mänskligheten, del av något positivt.

Peppa dig själv och andra

Ju mer vi myglar och trixar med att slippa jobba desto sämre kommer vi tycka om att jobba. Istället borde vi ju peppa varann och inse att arbetet är bland det bästa vi har. Man behöver inte jobba övertid men man behöver heller inte gilla Mix Megapols slogan. Attityd till sitt jobb är inte en fråga om att "vissa har intressanta jobb, andra inte". Det är en fråga om psykologi. Alla kan gilla sitt jobb.

Så nästa gång nån börjar snacka om halvdagar - säg att du gillar att jobba. Nästa gång det ska fuskas med stämpelkortet - jobba klart ditt pass. Nästa gång du vill vara ledig på midsommarafton - ta ut en dags semester. Var del av arbetskraften och njut av dess positiva gensvar.

Du arbetar - därför finns du. Kläm in lite jobb.