Är vi offer eller hjältar?

Den största skiljelinjen mellan socialism och liberalism går i mina ögon i synen på människan - är hon en kugge i ett stort maskineri eller är hon en egen saga. Behöver medelsvensken stöd av staten eller är han sin egen lyckas smed? Tillspetsat - är de flesta av oss offer eller hjältar?

Partiprogrammen avslöjar synen
I vanlig ordning intresserar jag mig för hur partierna formulerar sig i partiprogrammen. Där finns inte någon snuttifierad mediabild eller någon personlig twist - där finns partiets gemensamt framarbetade syn på människan och samhället.

Låt oss se hur fyra av våra riksdagspartier inleder sina partiprogram. Vi börjar med två liberala.

Folkpartiet
"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser. Vi har alla vår egen personlighet och våra drömmar om framtiden. Vi är utrustade med förnuft, känsla, samvete, förmåga att ta ansvar och att utvecklas. Oavsett bakgrund, begåvning, fysisk och mental styrka måste alla människor få många livschanser, många möjligheter att växa och utvecklas.

Även om varje människa är unik, så förenas vi av vissa gemensamma andliga och materiella behov. Vi har alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samtidigt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar alla."

Centerpartiet
"Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Det yttersta målet är att var och en ska kunna växa som människa och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Ansvar för varandra och för naturen ska vara vägledande när samhället formas.

Det som kännetecknar människan är förmågan att bli något utöver det hon är – att spränga gränser och utvecklas som person och medmänniska. Var och en har rätt att själv avgöra hur hon vill förverkliga sina möjligheter som en självständig, moralisk och skapande varelse. Denna frihet får bara inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter."

Kort analys - Liberaler vill att vi tar hand om oss
Det är ganska tydligt att de två liberala partierna utgår från den enskilda människan i sin syn på världen. Citat som "personlighet och våra drömmar om framtiden" och "utvecklas som person och medmänniska" säger mycket. En liberal tror inte att politiken, staten eller kollektivet vet bättre än människor själva.

Jag tycker det här individperspektivet säger att egoism är OK, förutsatt att det inte drabbar andra. Och att liberaler har en i grunden positiv men självständig syn på människan - vi är alla födda med drömmar inom oss. Ett gott samhälle ska inte i onödan begränsa de drömmarna.

I ett bejakande av människors självständighet och egna drömmar måste det finnas utrymme och acceptans för ovanligheter. När man tänker på "alla har sin dröm" så blir det lätt att man glömmer hur olika de drömmarna kan se ut. En del vill arbeta, andra inte. En del vill ha maximalt med sex, andra en partner för livet. En del är självdestruktiva, andra är hälsoivrare. En del flyr verkligheten med hjälp av droger, andra försöker ändra den verklighet de lever i.

Så var går gränsen för drömmarna och självständigheten? Ja, liberalerna definierar den lite lättvindigt som att "frihet får bara inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter". I själva verket är det nästan omöjligt att uppnå något sådant. Jämför t ex med dagens debatt om kränkningar och diskriminering. Var går gränsen för din nästes fri- och rättigheter? När hon upplevt sig kränkt?


OK, vidare till hur två socialistiska partier inleder partiprogrammen.

Socialdemokraterna
"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål."

Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället. Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande,till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."

Vänsterpartiet
"I alla tider har människor drömt om och kämpat för en värld där ingen behöver gå hungrig, en värld utan förtryck och utan krig. Ropen på bröd, frihet och fred ekar genom historien.

Förutsättningarna att förverkliga drömmarna har aldrig varit större än i dag. Alla skulle kunna ha tillräckligt med mat, rent vatten, bostad, utbildning och hälsovård. Ändå svälter tiotusentals barn ihjäl varje dag. Människor hålls nere i fattigdom och förnedring. Kvinnor utnyttjas och förtrycks i en könsbestämd maktstruktur som genomsyrar allt och alla."

Kort analys - Socialisterna vill ta hand om oss
I Socialdemokraternas program är det glasklart - de utgår från samhället, inte den enskilda människan. Samhället ska formas och samhället ska vara solidariskt. Mänskligheten är i socialismens ögon mer av en organism uppbygd av människor som celler.

I båda programmen syns också tydligt vad socialismen vill att samhället, kollektivet ska lösa. Det ska betvinga alla hot som svält, förtryck, tvång, krig och förnedring.

Jag tycker kollektivperspektivet är intressant. Visst är väl människan mer än summan av alla individer? Tillsammans har vi åstadkommit mycket bra, och mycket dåligt. Våra behov av social samvaro och social bekräftelse tycker jag talar för det finns viktiga frågor som berör många människor i grupp. No man is an island.

Men att synen på oss som ett kollektiv måste gå hand i hand med en syn på oss som offer accepterar jag inte. Varför måste kollektivet primärt skapas för att möta hot och hjälpa offer?

Nästan var jag än möter Socialdemokrater och Vänsterpartister så står de upp för de svaga i samhället, offren. Det har gett partierna en gloria av godhet som sitter grundmurad hos svenskarna - vänstern är snäll. I debatten ser man det i resonemang om "de små i samhället", "under- och arbetarklass" för att inte tala om Aftonbadets kampanj "Det nya hårda Sverige" där förlorare på regeringens politik radas upp vecka efter vecka.

Det finns riktiga offer
Ett modernt samhälle är förstås inte tomt på offer. Brottsoffer, personer med genetiska sjukdomar eller människor i drogberoende är det synd om på riktigt, och jag står för att vi med skattemedel gör vårt bästa för dem. Utan att se ner på dem eller beklaga oss. Det handlar om ett erkännande av livets nyckfullhet.

Men man vinner inga val på röster från de riktigt sjuka, missbrukarna och brottsoffren. Man måste ha mer än hälften av folket med sig. Det är det som är socialismens dilemma - de måste se minst hälften av oss som vinnare på ett socialistiskt system. Alltså måste hälften av oss vara beroende av stöd och hjälp i livet. Hälften av oss måste vara offer.

Vänstern är inte snäll
Kan det vara så? Att en majoritet i vårt land har det dåligt och inte får en vettig chans i livet? Att ropen på bröd, frihet och fred ekar även i vårt land? Att svensken i gemen är ett offer för några fås framgång och girighet och skulle duka under utan den snälla socialismen?

Nej. Jag köper inte socialismens tro på att hälften av svenskarna inte skulle klara sig utan en jättestor offentlig sektor, bidragssystem, reglerad hyresmarknad och statliga monopol. Och jag köper definitivt inte att en sådan människosyn är snäll.

Vi är i grunden hjältar, inte offer!


Referenser (pdf:er)
Folkpartiets partiprogram
Centerns idéprogram
Socialdemokraternas partiprogram
Vänsterpartiets partiprogram