Jobbskatteavdrag ger fler jobb

"Hur ger sänkt skatt fler jobb?". Oppositionen och svenska folket frågar hela tiden hur jobbskatteavdraget ska ge fler jobb.

Alliansen svarar undflyende. Men ekonomisk forskning från Storbrittanien och USA visar faktiskt att såna avdrag ger långsiktigt fler jobb. Det vet Tomas Östros (S) med. Så nu tänkte jag försöka förklara.

Större skillnad mellan a-kassa och lön

Anders Borg säger hela tiden att det ska löna sig att arbeta. Bra tycker jag. För bara några år sen kände både du och jag någon som tjänade mer på att gå hemma än på att jobba. Så var det faktiskt! Och hur ska vi lyckas bygga en välfärd om friska människor hellre är arbetslösa än jobbar och drar in skatt till sjukvård och skolor?

Men bara för att folk vill ha jobb så blir det ju inte fler jobb att söka, eller hur? Det är den frågan som Anders Borg undviker hela tiden, trots att han sitter inne med svaret.

Företag ska få råd att anställa fler

Trixen med jobbskatteavdraget är två:

1. Du och jag ska få mer i plånboken, köpa mer och driva på ekonomin
2. Företagen ska få råd att anställa fler då de kan sänka lönekostnaderna

Det är punkt nummer två som hela tiden hemlighålls. Jag ritade en bild över vad det går ut på:

Istället för att bara titta på att man själv får mer efter skatt så måste man inse att jobbskatteavdraget också kan sänka kostnaden att anställa en ny person.

Antag att du anser att du "klarar dig bra" på 15.000 kr/mån efter skatt. Med Alliansens jobbskatteavdrag får du idag ut ca 16.500 kr/mån. Men din arbetsgivare kan samtidigt för en lägre kostnad anställa en ny person som får in 15.000 kr/mån på kontot -- samma summa som du nyss sa att du klarade dig bra på.

På det viset skapar lägre jobbskatt möjlighet att anställa fler. Jobbskatteavdrag ger fler jobb!

Känslig fråga

Så varför vågar bara ekonomer i P1 berätta om det här? Och varför låtsas Tomas Östros att det inte fungerar trots att han själv forskat inom ekonomi?

Jo, frågan är skållhet politiskt. Det är alldeles för lätt för media att omformulera det till att Alliansen vill "sänka lönerna". Det mer sanningsenliga "sänka höjningstakten på lönerna" får liksom inte plats på Expressens löpsedel :).

Därför säger Anders Borg att det funkar ... men inte hur.

Vad är du värd, lille vän?

Har ni hört det?

- Lärare är värda högre lön. De tar ju hand om våra barn!

- Vårdpersonal är värda högre lön. De jobbar ju med att rädda liv.

Som en uppföljning av mitt inlägg om sjuksköterskors löner vill jag beröra frågan om vad vi är värda -- som människor, som yrkesarbetande och som delar av samhället.

Vad menas med värde?
När man hör att en viss yrkesgrupp är värd mer så kan man undra vilket värde som avses? Har sjukvårdspersonal ett högre människovärde för att de botar sjukdomar och räddar liv? Eller har de ett högre värde för samhället? Eller har de ett högre värde i pengar, dvs borde få högre lön?

Människovärde
Alla människor är lika mycket värda. En demokratisk princip och politisk floskel som var högaktuell under bråket om strandskydd på Gotland.

Jag förvånas över hur lätt alla verkar tycka det är med vårt jämlika människovärde. Det tar lång tid att acceptera allas lika värde och jag själv jobbar ofta med mina egna värderingar. Att verkligen tycka att killen som gjorde inbrott i min bil eller tjejen som hånar mitt utseende har samma värde som min kära mormor, det är tufft.

Därför frågar jag alltid om man menar människovärde när någon talar om att en yrkesgrupp är värd mer. "Nej, så klart inte" får jag som svar. Ändå drar deras argument åt det hållet. Vi människor som jobbar är tydligen olika viktiga. Och viktighet är enligt dessa människor detsamma som värde. Men är det så?

Värde = viktighet?
Din viktighet mäts inte i vad folk är beredda att betala för ditt jobb på en fri marknad. Då skulle nog Stockholms barpersonal vara bland Sveriges viktigaste människor. Nej, din viktighet mäts tydligen i hur mycket som skulle gå åt pipan om du säger upp dig. Det är därför vårdpersonal är så otroligt viktig -- om sjukhusen gapar tomma när vi kommer dit med en allvarlig sjukdom så är det kört.

Men då borde väl vägläggarna vara viktigare? För om vi inte har några vägar att åka på så blir det svårt att ta sig till sjukhuset. Eller vänta, hur blir det utan bensin? Killen som kör tankbilen är nog viktigare. Men ... vi kommer ju ingenstans på bara bensin. OK, biltillverkarna och bilmekanikerna och tankbilsföraren och vägläggarna är tillsammans viktigast.

Förutsatt att vi har mat på bordet förstås. De flesta är ju trots allt oftare friska än sjuka så vårt främsta behov är nog mat, inte sjukvård. Alltså är det lant- och jordbrukarna som är viktigast. Men ... om ingen bakar bröd, förpackar, transporterar och säljer hur går det då? OK, hela kedjan från ax till limpa -- där har vi samhällets hjältar!

Förutsatt att vi har tak över huvudet förstås. I ett land som Sverige så är ju bostäder otroligt viktiga. Kanske inte lika viktigt som mat. Eller? Rent vatten är ju viktigt också. Och att vi har ett rättsväsende. Hur skulle det annars gå? Du blir rånad och våldtagen och det finns ingenstans att vända sig. Och om du inte kan ringa efter ambulansen för att telenätet inte funkar?

Ni förstår nog vart jag vill komma. Det är en omöjlighet att bedöma vilken yrkesgrupp som är viktigast i ett samhälle. Vi är alla en förutsättning för att det ska fungera. Undersköterskan behöver äta, lantbrukaren behöver vård och båda vill ha ett rättssamhälle.

Dataspel är väl ändå oviktiga!?
Kanske beror det på att jag arbetar i IT-branschen -- jag får alltid höra att just IT är mycket mindre viktigt än sjukvård. Och allra längst ner på viktighetsskalan hamnar av någon anledning dem som konstruerar dataspel. De håller verkligen på med oviktiga saker.

Nej! säger jag. De är lika viktiga som alla oss andra. För nu börjar vi närma oss pudelns kärna.

Det verkligt viktiga är att vi alla får ha ett bra och meningsfullt liv på våra egna villkor. Vi vill äta oss mätta, dricka rent vatten, slippa bli rånade, ha tak över huvudet, vara friska och spela dataspel. Fråga tonåringarna som tältar utanför Webhallen i en vecka för att få köpa ett nytt spel. Säg åt dem att deras intresse är helt oviktigt. Då har du gjort dig skyldig till grundfel nummer ett -- att sätta dig över andras prioriteringar och likt en kommunistisk diktator bestämma hur samhället ska fungera.

Offentlig sektor är samhällsviktig
Det finns ingen allomfattande viktighetskommitté i Sverige. Vad som är viktigt avgörs av var och en, utan pekpinnar. Det är inte konstigt att våra prioriteringar skiljer sig mellan dagar då vi är friska och glada och dagar då vi är sjuka. Idag vill jag ha hamburgare, i morgon influensavaccin.

Det stora undantaget är den offentliga sektorn och välfärden. Vi har demokratiskt beslutat att vissa yrken utgör viktiga samhällsfunktioner och där hittar vi vård, polis, domstolar och omsorg. De skapar trygghet och jämlikhet. Men den viktigheten gör inte människor som jobbar där mer värda. Däremot ger det en helt annan anställningstrygghet vilket inte ska föraktas i exempelvis en lågkonjunktur.

Värde = lön?
Så vad betyder våra löner i sammanhanget? Kan man avgöra hur viktig en person är utifrån lönekuvertet? Nej, säger jag. Lön är i grunden en förhandlingsfråga. Vad är någon beredd att betala för att du utför ditt arbete? Det är verkligen inte detsamma som att fråga vad du är värd ur något sorts mänskligt perspektiv.

Rent lönemässigt så är alla yrkesarbetande värda just det de tjänar. Ja, en civilingenjör är lönemässigt värd dubbelt så mycket som en undersköterska. Varför? Därför att någon vill betala dubbelt så mycket för civilingenjörens arbete.

Undantaget är alla dem som arbetar på en ofri marknad med monopol, korruption och svågerpolitik. Där finns det substans i att säga att någon får mindre (eller mer) än de är värda. Deras förhandlingsutrymme har helt enkelt stympats.

Personer i offentlig sektor har i genomsnitt lägre lön än i näringslivet. Det är den vanliga balansen mellan risk och utfall -- högre risk att förlora jobbet = högre genomsnittslön. Offentligt anställda arbetar för samhället och får sin lön av folket. Folket avgör via opinion och politiska val vad en rimlig lön är. Systemet är segt men i balans.

Slutsats
Du är värd allt. Ett rikt liv, kärlek och frihet.

Du är viktig. För din familj, dina vänner och för samhället.

Men vill du ha mycket pengar så får du glömma värde och viktighet. Kolla istället upp lönestatistiken, nyttja våra avgiftsfria utbildningar och gör ditt val.

Vi kommer aldrig kunna mäta människovärde utifrån viktighet och vi kommer aldrig kunna betala lön utifrån viktighet. Varför? Jo, därför att vi inte kan mäta viktighet -- vad som är viktigt är olika för en frisk tonåring, en orolig tvåbarnsmamma och en sjuk pensionär.

Tankar kring svininfluensan

Man får inte tänka på eventuella positiva effekter av influensan. Eller jo, det får man!

Tänk om var tionde svensk dör i svininfluensan. Vad händer då? Mindre bilköer, mindre dagisgrupper och en massa fina bostäder till vrakpriser. Kanske den där underbara strandtomten äntligen blir till salu! Men mindre arbetslöshet kan vi nog inte hoppas på eftersom konsumtionen också sjunker med 10 %.

Om var tionde människa i hela världen dör så skjuter vi upp befolkningsproblemet och minskar vår klimatpåverkan. Vi skulle antagligen uppnå våra klimatmål i ett slag.

Vart tog tredje världen vägen?
Vi svenskar brukar ju alltid bry oss om fattiga människor i tredje världen. Kommer inte svininfluensan slå hårdare där? Större befolkning, sämre hygien och inga pengar till vaccin. Borde vi då inte i solidaritetens namn köpa vaccin åt dem? Nej, vi pratar bara om miljoner vaccindoser åt oss själva. En svensk är nog mer värd än en fattig afrikan.

Vad händer om jag dör?
Har ni tänkt tanken "Vad händer om jag dör?" någon gång? På ett seriöst sätt alltså? Det har jag tvingats göra och mina slutsatser var obekväma. Det visade sig att mitt jobb och min karriär inte var särskilt viktiga alls. Trots det var jobbet och karriären det enda jag var riktigt engagerad i. Efter det så ändrade jag på några saker i livet.

Kanske kan svininfluensan få många av oss att göra något bättre av vår tid på jorden?


Nej, hörni. Nu återgår vi till tycka att svininfluensan är hemsk. Vart är mitt vaccin?

Sjuksköterskor har rimliga löner

Strax innan semestern hade jag en het debatt med några kollegor om svenska sjuksköterskelöner. Jag tycker de har en rimlig lön idag. En minst sagt ogillad åsikt. Nu är det dags att förklara varför.

En sån här fråga måste givetvis belysas ur mer än ett perspektiv. Vad jag kommer ta upp ...

• Det är enkelt att höja sjuksköterskors ersättning. Stick åt sköterskan en femhundralapp i dricks vid nästa vårdbesök. Sugen?
• USA har världens dyraste sjukvård. Varför? Ptja, i USA tjänar sjuksköterskor riktigt bra.
• Akademisering av utbildningen. Svenska sjuksköterskor med examen från statlig högskola har varit möjligt sen 1996, 13 år sen. Är det bara akademiska sjuksköterskor som ska ha hög lön?

The Basics
En genomsnittlig svensk sjuksköterska är 35 år, har sex års erfarenhet och tjänar 22.800 kr/mån exklusive ob-tillägg och förmåner. Högst avlönade sjuksköterskan hittar vi i privat sektor. Hon är 37 år, har femton års erfarenhet och tjänar 38.500 kr/mån.

En liten jämförelse:

• Förskolelärare 22.034 kr/mån
• Receptarie på apotek 22.578 kr/mån
• Sjuksköterska 22.800 kr/mån
• Sjukgymnast 23.131 kr/mån
• Socionom 23.202 kr
• Grundskolelärare 24.243 kr/mån

Allt enligt lönestatistik.se.


Börja dricksa på vårdcentralen!
Alla vet att lönenivån inom hotell och restaurang är låg. Världen över så har man parerat det med att ge dricks. Anses det fult? Nej. Ser man ner på dem man dricksar? Inte jag.

Så om nu svenska folket är så rörande överens om att sjuksköterskorna ska ha bättre betalt - varför dricksar vi inte? Stick åt sköterskan en femhundring nästa gång du är på vårdcentralen.

Det kommer inte hända. För när ens fina åsikter plötsligt påverkar den egna plånboken negativt så gäller de inte längre. Det är någon annan som ska betala sjuksköterskornas höjda löner. Men det finns ingen annan än vi, skattebetalarna. För i Sverige har vi offentligt finansierad sjukvård.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... vi uppenbarligen inte vill betala dem mer. Vi väljer inte politiker som höjer skatten till förmån för sjuksköterskor och vi dricksar inte på vårdcentralen. Vi har bara en massa politiskt korrekta åsikter som vi egentligen inte står för.


USAs sjukvård - usch och fy!
Ni har nog läst och hört om det till leda ...

Corren, juli 2009:
"46 miljoner amerikaner står i dag utanför försäkringssystemet. Ett lika stort problem är att USA har världens dyraste sjukvård."

SvD, maj 2009:
"USA har världens dyraste sjukvård, dubbelt så dyr som andra industriländer, och den kostar ofattbara 2,5 biljoner dollar (12 nollor) per år eller 20 procent av BNP. Kostnaderna ökar år från år i en hårt kommersiellt styrd spiral ..."

Aftonbladet, december 2007:
"USA har världens dyraste sjukvård. Omkring 15 procent av landets bnp går dit, ändå står omkring 45 miljoner amerikaner, varav 9 miljoner barn, helt utan vårdförsäkring."

Visst är det hemskt med barn som inte får vård. Och att döma av artiklarna och övriga media så finns en tydlig koppling till den svindyra amerikanska vården. Dyr vård = lidande barn, det är budskapet.

Men vet ni vad? I USA så tjänar sjuksköterskor bra! En av mina kompisar från uppväxten arbetar som specialistsjuksköterska i New York City. Han och hans fru bor fint på Manhattan.

Det säger sig självt att kraftigt höjda löner för sjuksköterskor innebär kraftigt höjda kostnader för sjukvården. Och eftersom Sverige redan har världens näst högsta skatt (Danmark klår oss) och en allmän sjukförsäkring så vet jag inte hur vi ska lösa ekvationen.

För att bena ut det hela:

• Sverige har allmän sjukförsäkring och vi anser att alla ska ha vård på lika villkor, tjock plånbok ska inte ge extra bra sjukvård
• Sverige har skattefinansierad sjukvård
• Sverige har relativt billig sjukvård
• Svenska sjuksköterskor har låga löner

Ser ni att det hänger ihop? Vi måste ju lirka någonstans om vi ska kunna få upp lönerna. Skattekortet har vi i princip spelat ut i och med det höga skattetryck vi har. Återstår två vägar. Antingen som USA -- dyr vård men sjukförsäkringen täcker inte alla, eller vård för alla med möjlighet att ge extra bra vård till dem som har råd och på så vis få in mer pengar till löner.

Jag tycker det är ett hyckleri att samtidigt gnälla på USAs dyra vård och på låga svenska sjuksköterskelöner. Ska man tjäna bra inom svensk vård så måste vården bli dyrare.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... vi uppenbarligen vill ha allmän, skattefinansierad och billig sjukvård.


Akademiseringen av sjuksköterskeutbildningen
Sjuksköterskeutbildningen blev i och med högskolereformen 1977 en landstingskommunal högskoleutbildning (SOU 1978:50), men ingen sån utbildning startades förrän 1982. Först vid högskolereformen 1993 (SFS.1992:1434) påbörjades införlivandet inom statliga högskolan. Reformen medförde att utbildningen blev treårig och förkunskapskraven ändrades till allmän behörighet motsvarande treårig generell gymnasieutbildning [ref].

Akademiseringen av sjuksköterskeutbildningen är ett av huvudargumenten för högre lön. I april 2008 stod Anna-Karin Eklund, Vårdförbundet, på Sergels torg och sa:
"Ge oss rätt lön! Vårdförbundets yrkesgrupper har gått i täten för akademiseringen av traditionell kvinnokunskap. Numera är alla våra fyra utbildningar högskoleutbildningar och alla fyra yrkena är legitimerade – samhällets garant för att vi har en viss kunskap."

Men akademiseringsresan har har varit en tuff resa hittills.

DN, april 2007:
"Högskoleverket dömer ut sjuksköterskeutbildningar. Hela 40 procent av sjuksköterskeutbildningarna ifrågasätts. Högskoleverket reagerar också på att anmärkningsvärt få studenter blir underkända, vilket tyder på för lågt ställda krav."

Dagens medicin, december 2008:
"Karolinska institutet i Solna fråntas sin rätt att utexaminera sjuksköterskor. Högskoleverket anser inte att utbildningen håller tillräckligt hög kvalitet."

Mycket tuff kritik, men ganska naturligt under en så avancerad förändring av en utbildning. Och det finns mycket kvar att göra. Ulla Waldenström, professor i omvårdnad vid just Karolinska institutet diskuterar i Dagens medicin, januari 2009, hur akademiseringen ska gå till:
"Sjuksköterskeutbildningen är en yrkesutbildning som har blivit högskoleutbildning. Akademiseringen innebar anpassning till högskolans regler för kandidatexamen med eget huvudämne, i högskolepoäng omfattande hälften av den treåriga grundutbildningen. Valet av omvårdnad som huvudämne fick till följd att akademiseringen fick en olycklig slagsida mot teoretisering, definitioner och ämnesavgränsning, speciellt mot medicinen som stod närmast."

Så ... om endast en minoritet av dagens sjuksköterskor har akademisk bakgrund, fyra av tio utbildningar kritiseras skarpt av Högskoleverket för bristande kvalitet och krav, och akademiseringen av utbildningen fortfarande inte hittat sin form så kan man inte bara kräva lön utifrån att man "minsann har pluggat på universitet". Det känns inte ärligt och seriöst.

Jag är övertygad om att den nya akademiska utbildningen till sjuksköterska kommer leda till högre status och högre lön. Vi är mitt uppe i den processen. Men sådan lönebildning handlar inte om rättvisa utan om att yrkesgruppen verkligen har höjt sin kompetens och kan ta på sig större ansvar.

Svenska sjuksköterskor har rimliga löner för att ... en minoritet av yrkeskåren än så länge har akademisk bakgrund, fyra av tio utbildningar nyligen har kritiseras skarpt av Högskoleverket för bristande kvalitet och krav, och akademiseringen av utbildningen fortfarande inte har hittat sin form.


Slutligen
Så, nu har jag motiverat ännu en av mina åsikter som "man inte får ha".

Men jag måste erkänna att jag tycker sjuksköterskor borde tjäna bättre. Eller hur? Det är bara det att jag inte vill betala.

Oj, var det jag som skulle betala?

Kläm in lite jobb

Idag är det klämdag. I onsdags var det halvdag. Va? Jo, om vi svenskar är lediga en dag så är vi automatiskt lediga halva dagen innan. Och om vi är lediga dag 1 och dag 3 så blir vi automatiskt lediga dag 2.

Sen blir vi på något magiskt sätt lediga på midsommarafton och julafton (två helt vanliga dagar). Fast vi kallar dem "dag innan helgdag" så det blir halvdag dagen innan dagen innan helgdag.

Fredagar går man gärna hem lite tidigare. Fem veckor semester ska det vara, minst. Och så kompensationsledigt för att nationaldagen hamnade på en lördag. "Mix Megapol -- får din arbetsdag att gå lite fortare".

Det står ganska klart att vi vill vara lediga så mycket som möjligt. Vara på jobbet? Nej, usch.

Vad kostar det att klämma en dag?

Svenskt Näringsliv har räknat ut att en klämdag kostar Sverige mellan 5-10 miljarder kronor i produktionsbortfall. Känns helt rätt under kristider, eller hur?

Men jag tror inte produktionsbortfallet är det värsta. Det värsta är grogrunden för en taskig attityd till arbete.

Jag arbetar - därför finns jag

Om nu livet går ut på att arbeta så lite som möjligt, och att vara ledig så mycket som möjligt så borde ju de arbetslösa vara världens lyckligaste. OK, ersättningen är inte densamma som om de jobbade (tack och lov) men nog borde de vara rätt nöjda ändå?

Nej, de mår skit. Spaltmeter efter spaltmeter berättar om den psykiska pressen av att inte ha ett jobb. Man saknar ett sammanhang och känner sig inte behövd.

Vad vi svenskar måste inse är att arbetet är en stor, viktig och härlig del av att leva. Vi går till jobbet och ser till att mänskligheten kommer framåt. Det gäller alla som jobbar. Utan pizzabagaren, sjuksköterskan, vd:n, ingenjören, asfaltsläggaren och kassörskan så är det ju kört. Och det är inte en börda på våra axlar - det är att vara del av kraften, del av mänskligheten, del av något positivt.

Peppa dig själv och andra

Ju mer vi myglar och trixar med att slippa jobba desto sämre kommer vi tycka om att jobba. Istället borde vi ju peppa varann och inse att arbetet är bland det bästa vi har. Man behöver inte jobba övertid men man behöver heller inte gilla Mix Megapols slogan. Attityd till sitt jobb är inte en fråga om att "vissa har intressanta jobb, andra inte". Det är en fråga om psykologi. Alla kan gilla sitt jobb.

Så nästa gång nån börjar snacka om halvdagar - säg att du gillar att jobba. Nästa gång det ska fuskas med stämpelkortet - jobba klart ditt pass. Nästa gång du vill vara ledig på midsommarafton - ta ut en dags semester. Var del av arbetskraften och njut av dess positiva gensvar.

Du arbetar - därför finns du. Kläm in lite jobb.

Så föll det argumentet

Har ni hört det ni med?

"Men vadå ... aaaaalla bilföretag går ju med förlust nu. Volvos och Saabs kris beror inte på att svenska bilar är dåliga."

Smaka då på Audis vinst för första kvartalet 2009 -- nästan 4 miljarder kronor. Visst, den har sjunkit drastiskt men nu tar de marknadsandelar och knyter ihop säcken.

Så hur var det? Jo, Saab går dåligt för att folk inte vill köpa deras bilar, särskilt inte till ett pris som ger dem vinst. Så var det.

Jag säger det igen -- vi bevittnar kapitalismens triumf. Ut med det ineffektiva och icke-marknadsmässiga. In med det kunderna vill ha.

Är det kört för Island?

P1:s program Godmorgon världen! hade idag ett intressant inslag om vårt nordiska syskonland Island. Och i morse vaknade vi till nyheten att den isländska befolkningen permanentat sin vänsterregering som tog över efter Självständighetspartiet som regerat i 18 år.

En vän och kollega tipsade mig om Vanity Fair:s eminenta artikel om Islands situation. Landet porträtteras som i konkurs. Folk spränger sina stadsjeepar för att få ut försäkringspengarna och nästan hela befolkningen står i skuld till övriga västvärlden.

Island hösten 2007
Jag var på Island när deras ekonomi stod på toppen och självförtroendet i huvudstaden var närmast påträngande. Jag presenterade nämligen en forskningsartikel på en konferens i Reykjavik hösten 2007. Några exempel på hur Island såg ut då:

• Bostadsmarknaden var skållhet och man berättade för mig att det vanligaste var att man köpte ett hus svindyrt, rev alltihop och byggde nytt. Det var bara tomten som ansågs vara värd något.
• Utländska professorer som deltog i konferensen ansåg sig inte ha råd att äta på restaurang pga de skyhöga priserna. De gick till Subway.
• En frigolitskål med hummersoppa kostade 85 svenska kronor.

Isländska Landsbanki sponsrade konferensen och berättade om den nationella utrullningen av PKI (jämför svenska BankId men för hela befolkningen).

Jag kollade upp vad Landsbanki tyckte på den tiden. Den 18 september 2007, tre veckor innan min konferens, så släppte deras pressavdelning "Economic Forecast: Iceland 2008 - 2010". Vad man sa om framtiden då:

"High investment will continue to fuel near-term GDP growth GDP growth will be an estimated 1.8% this year, 3.7% next year and 4% in 2009. We forecast a soft landing and continuing economic growth, driven by investment and rapid population growth."

"This year's record number of new housing units completed will be exceeded in 2008 and 2009, according to a survey by Landsbanki's Corporate Banking division."

Så blev det inte. Landsbanki förstatligades ett år senare.

Island våren 2009
Som sagt, Vanity Fair:s artikel är väl värd att läsas. Men jag hade nyligen chansen att träffa en av de isländska professorerna som arrangerade konferensen 2007. Då, 2007 hade han precis flyttat hem till Island från att ha gjort karriär i USA. Nu, 18 månader senare, hade han flyttat tillbaka till Kalifornien med motiveringen "Det går inte att bo på Island längre". Självklart tog jag chansen att fråga honom hur han såg på utvecklingen. Så här svarade han (fritt översatt):

"Tänk dig in i följande: Din bror har precis lurat ett kriminellt mc-gäng och stulit en fruktansvärd massa knark från maffian. Du är hans närmaste släkting och ska nu betala tillbaka. Det spelar ingen roll om du arbetar hela ditt liv och betalar alla dina pengar till din brors fordringsägare. Det går helt enkelt inte att återbetala skulden. Den enda lösningen är att maffian och mc-gänget förbarmar sig över dig och efterskänker skulden.

De isländska bankerna är brorsan som lurat maffian, och det isländska folket är de som ska betala tillbaka skulden. De kommer aldrig ha råd hur mycket de än arbetar. Omvärlden måste efterskänka skulden på något sätt."

Islands framtid?
Nu har Island alltså en vänsterregering som delvis är emot EU, de har skulder som aldrig går att betala tillbaka och de har en massa unga människor som vant sig vid att vara stenrika.

Jag tror inte Island kommer att hämta sig under vår livstid ...

"Geysir", från min resa till Island 2007.

Nykeynesianismen igen

Finansministern har kommit med svarta prognoser. P J Anders Linder, SvD, säger "Spendera med måtta" på sin blogg. Men intressantast är hans känga åt DN och deras nykeynesianism. Jag kommenterade den nya tron på Keynes i en bloggpost i januari (under rubriken Statliga åtgärder).

Skönt att Borg håller i plånboken. Östros gör sitt jobb men han har fel.


(Förlåt att jag skriver så lite här just nu men jag är i Tyskland på tjänsteresa och bloggar i jobbet)

USAs ekonomi och Kinaskulden

Ni kanske såg SVTs "Superskulden" i januari, en amerikansk dokumentär om USAs ekonomiska kris, med originaltiteln "I.O.U.S.A"?

Igår tipsade min kollega Erik mig om PBS nya dokumentär "Ten Trillion and Counting". Den täcker USAs ekonomiska utveckling under Bush d.ä., Clinton, Bush d.y. och Obamas första tid vid makten. Ämnet är ett av politikens fundamentala problem -- väljarnas krav på offentliga förmåner och låg skatt. Ett brännande ämne i en kris där fler och fler behöver statligt stöd och ekonomin behöver ökad konsumtion, dvs lägre skatter och avgifter.

USA har "löst" sina ekonomiska problem genom att låna, främst från Kina och Japan. Säkerheten för lånen har varit den stora amerikanska ekonomin. Men som dokumentären nämner så har Kina börjat vackla i sin tro på USAs ekonomi. Nu senast ifrågasatte man dollarn som dominerande världsvaluta. Kina har placerat cirka 20 000 miljarder kronor i dollarbaserade värdepapper. Svajigt.

Se PBS dokumentär online: "Ten Trillion and Counting". Den är bra.

Nej. Gratis finns inte.

Nej. Gratis finns som sagt inte. Vem ska betala?

Tragedy of the Commons (del 1)

Varför är det alltid bättre skötsel på bostadsrätter än hyresrätter, även om båda ligger i attraktiva områden?

Varför blir det alltid trafikstockning i storstäder trots att alla vet hur mycket bättre det vore om bara de som verkligen behövde tog bilen?

Varför sköter folk sina egna ägodelar bättre än det gemensamma?

Varför tar fiskaren upp torsk trots att han/hon vet att det snart är utfiskat?

Svaren finns i en politikfilosofisk artikel i tidskriften Science från 1968 -- "Tragedy of the Commons" skriven av Garret Hardin.

Allmänningens dilemma
Tragedy of the Commons kallas "Allmänningens dilemma" på svenska. Hardins grundexempel på fenomenet:

Ett antal lantbrukare delar på en allmänning, en gemensam betesmark. Varje lantbrukare får ha så många betesdjur han/hon vill på den gemensamma marken. För att maximera sin egen vinst så ligger det i varje lantbrukares intresse att ha så många djur som möjligt på allmänningen. Men det leder till att marken utnyttjas och förstörs på sikt. Alla står till slut som förlorare. Allmänningens dilemma.

Varför skulle vi människor göra så? Låt oss lirka ut essensen ur Hardins resonemang ...

Antag att grupp människor delar på en resurs. Om varje individ själv får ut hela vinsten av nyttja resursen men alla gemensamt delar på kostnaden för att hålla resursen i gott skick så kommer den enskildes vinst alltid vara större än hans/hennes del i kostnaden om han/hon väljer att nyttja resursen mer.

Du och nio andra personer delar på en resurs.
Du tjänar 1000 kr på att nyttja resursen 1 h.
Du behöver bara betala en tiondel av kostnaden för att återställa resursen.
Alltså: Du lockas till att nyttja resursen mer, och mer, och mer ...

Det är därför vi människor gör så.

Dilemmat i verkligheten
Vi ser det här dilemmat överallt. Hur gemensamma saker missbrukas för att gagna någon enskild. Till exempel killen som struntar i att plocka upp skräp efter sig - skönt för honom men alla får en skräpig park. Eller kvinnan som fotograferar med blixt på muséet - vackra foton i hennes album men tavlorna förstörs så ingen kan få njuta av dem i framtiden.

Alla kan säkert komma på ytterligare ett gäng situationer där vi irriteras över att vissa struntar i att de förstör för andra när de fixar det för sig själva.

Två olika lösningar på problemet
OK, vi kan konstatera att en oreglerad gemensam resurs riskerar att utnyttjas tills den förstörs. Så hur löser vi problemet?

Garret Hardin menade att problem av typen Tragedy of the Commons karaktäriseras av att de inte har någon teknisk lösning. Det handlar liksom inte om att resurser nyttjas på fel sätt, t ex ineffektivt, utan det handlar om obalansen mellan egenvinst och gemensam kostnad. Det kokar till syvende och sist ner till de enskildas moral, om inget görs.

Vi står då med två politiskt skilda alternativ - reglerad gemensam egendom eller privatisering. Reglering innebär att individens kostnad ökar genom bestraffning om han/hon utnyttjar den gemensamma resursen fel. Privatisering innebär att individen får hela vinsten och hela kostnaden själv.

Socialismen är generellt inne på reglerad gemensam egendom medan liberalismen tror på privat egendom.

Reglerad gemensam egendon ser vi till exempel i:

• Stockholms trängselskatt
• Allemansrätten
• Fiskekvoter
• Lagen om förargelseväckande beteende
• Strandskydd

Privatisering av gemensam egendom ser vi till exempel i:

• Omvandling av allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter
• Försäljning av kommunal mark (gamla Folkets park blir villaområde)

Notera att en del allmänna resurser inte går att privatisera utan måste regleras för att undvika Hardins dilemma. Det gäller exempelvis luft och luftföroreningar (man kan inte ha sin egen privata luft) eller fisk i världshaven (vi styr än så länge inte hur fisken simmar så ingen kan äga fisken, bara olika fiskevatten).

Så, nästa gång du irriterar dig på någon djävel som förstör för alla andra så vet du att det finns två politiska vägar framåt -- kollektiv reglering eller privatisering.

Jag återkommer i del 2 där jag kopplar Tragedy of the Commons till problem med integrationspolitik och kultur.


Referenser
Tragedy of the Commons (Wikipedia)

Bonus är bra!

Nu är det bonusjakt i Sverige. Ord som miljonrullning och bonuslyft verkar vara favoriter i media.

Grilla bankerna men inte chefer i allmänhet
Banker som i en lågkonjunktur fylld av bankkonkurser, garantiprogram och kreditkris har så dålig fingertoppskänsla att de betalar ut bonusar eller växlar bonus mot höjd fast lön ... såna banker ska grillas i media.

Men att folk i största allmänhet har åsikter om vad andra tjänar är inte bra. Tänk dig själv om du kom till jobbet en morgon och chefen säger "Du ... Expressen var här och tydligen har ett par personer utanför ICA Maxi sagt att du tjänar för mycket så vi har sänkt din lön med 5000 spänn." Lön gör du upp i löneförhandling med din arbetsgivare, inte jag och andra avundsjuka svenskar.

Vi har en otäck tradition av att bespotta chefer för deras löner. Statliga bolag och myndigheter har vi förstås rätt att uttala oss om i egenskap av skattebetalare. Men privata bolag? Varför ska jag ha något att säga om att person X på bolag Y tjänar en massa miljoner? Så länge alla inblandade följer lagen så är det självklart upp till dem hur de vill driva sina affärer.

Om alla upprörda svenskar skulle lägga lika mycket kraft bakom sin egen löneförhandling som de just nu lägger på att hata bonusar kanske de inte skulle känna sig så "bestulna" när någon chef tjänar en miljon i månaden.

Bara bonus om det går plus?
En aktuell fråga -- ska chefer kunna få bonus om bolaget går back? Nej! ropar 97 % av Aftonbladets läsare. Jo! ropar jag.

Ta pensionsbolagen. De ska placera enorma belopp på ett sätt som ger bästa möjliga utveckling på dina och mina pensionspengar. Hur våra pensionspengar placeras är lika viktigt i dåliga tider som bra tider och att lågkonjunkturer kommer och går är ju ingen nyhet.

Låt säga att vi tror på bonusar som drivkraft. Om då en chef ser till att värdet på mina pensionspengar ökar maximalt i högkonjunktur så ska han/hon ha bonus. Om samma chef ser till att värdet på mina pensionspengar sjunker minimalt under dåliga tider så ska han/hon ha bonus då med. Bonusen ska helt enkelt falla ut om chefen gör ett väsentligt bättre jobb än marknaden i övrigt.

Hur mäter man då? Ptja, till exempel mot börsindex och jämfört med konkurrenter. Är man bättre än de andra ska man ha bonus. även i lågkonjunktur.

Bonus, plikt, yrkesheder eller revansch?
Sen finns en intressant frågeställning -- fungerar bonusar som drivkraft? Daniel Waldenström, docent i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning uttalar sig negativt om bonussystem i allmänhet i dagens SvD. Och visst är det väl så att vi människor har fler drivkrafter än pengar.

Pliktkänsla och yrkesheder som nämns kort i SvD-artikeln är två sådana alternativa drivkrafter. Jag tror de spelar stor roll. Björn Algkvist, tidigare VD för Intentia (nu Lawson) berättade under ett föredrag att framgångsrika entreprenörer mycket oftare drivs av revanschlust än av pengar. De har kanske blivit nedtryckta som unga eller gått på ett par nitar i näringslivet och "nu ska alla få se". Revanschlusten var enligt Algkvist mycket mer uthållig än suget efter pengar.

Men för egen del tror jag bonusar har sin plats. Om de är rimliga i förhållande till den fasta lönen -- hugg till med ett tak på 25 % -- och knyts till något mätbart som inte bara följer konjunkturen så är det en effektiv morot. Det tror i alla fall jag.

Vi behöver en internationell mansdag

Idag är det internationella kvinnodagen med tillhörande intressanta artiklar i SvD och DN.

Samtidigt aktualiseras en gammal fråga - var är den internationella mansdagen? Det klassiska svaret man får är att "män uppmärksammas alla andra dagar på året". Sant. Men var det inte det vi ville ändra på? Ville vi inte ändra på att män åtnjuter en självklart högre status än kvinnor och prioriteras 364 dagar av 365? Att inte ha en mansdag bekräftar just den samhällsordning vi vill arbeta bort. Att inte ha en mansdag gör kvinnodagen sämre.

Många slag i luften
Alltför ofta så blir manifestationer för jämställdhet bara en bekräftelse av rådande tillstånd. Som när olika föreningar vid Linköpings universitet anordnade tjejmiddagar där servitörerna var killar som kläddes av under festens gång. På slutet hade de bara ett par fasttejpade kalsonger på sig. Tjejerna såg det som ett slag för sin sak - nu får killarna vara objekt! Jag såg det som slag i luften.

Skulle en motsvarande middag med avklädda tjejer vara OK? Nej. Det är nämligen fundamentalt annorlunda för en tjej att bli avklädd än en kille. Vi killar kan vara coola och behålla vår status trots att kläderna faller, medan en strippande tjej får låg status. Jämför Chippendales med valfri professionell kvinnlig strippa. De bedöms helt olika. Tjejstrippan är ett människoöde medan Chippendales är hjältar.

Så det tjejerna i Linköping gjorde var att cementera att män "får" strippa utan att tappa status. Och könsrollerna består.

En mansdag skulle jämställa oss
Om vi skulle införa en mansdag så går vi mot jämställdhet. Det finns då varsin dag med fokus på respektive köns utmaningar och utveckling. Männen får precis som kvinnorna snällt vänta med sina frågor till sin dag. Och vet ni vad - de som är emot jämställdhet skulle tappa ännu ett argument. Argumentet ...

... Varför har vi ingen mansdag?

Ord som bör förbjudas - Etikochmoral

"Etik och moral" borde nästan stavas etikochmoral. För alla pratar ju om etikochmoral som om det vore ett ord. Varför radar politikerna alltid upp båda orden? Etik och moral?

Några nätcitat från våra svenska politiker:
"Etik och moral, rätt och fel, handlar om samspelet oss människor emellan."
"Vi talar då etik och moral."
"Regeringen bjuder nu in företagen och facken för att diskutera etik och moral."
"Förtroendekommissionen som skulle utreda etik och moral inom det svenska näringslivet."

Ordens betydelse
Antingen anser man att orden betyder samma sak. Då borde man kunna välja ett av dem och prata om det. Eller så känner man till att det är skillnad på etik och moral och då borde man också skilja på begreppen när man debatterar.

Ordens egentliga betydelse:

Etik - de regler vi påstår oss stå för och följa. Vår gemensamma regelbok.

Moral - vad du egentligen gör när ingen ser. Din moral. Hur du följer regelboken.

Dubbelmoral - när någon påstår sig följa etiken men inte gör det. Personens moral och etik stämmer inte överens.

Kära politiker, sluta säg etikochmoral. Välj istället det ord ni menar.

Ord som bör förbjudas - Gratis

Har ni hört det i den politiska debatten? Om allt som ska bli gratis?

Vänsterförslag 5 maj 2008:
"Vi tycker att du ska kunna åka gratis med kollektivtrafiken där du bor."

SvD 6 juli 2007:
"Fortfarande gratis museer i Stockholm"

Socialdemokraterna i Halland vill att all sjukvård i Sverige ska vara gratis, 5 juli 2007:
– Det finns ju andra länder där vården är gratis, säger Jana Nilsson (s).

SVT 15 maj 2007:
"Moderat vill ha gratis sjukvård till blodgivare"

Motion Miljöpartiet 2 augusti 2006:
"(...) så föreslår vi inom Miljöpartiet att Piteå Kommun satsar på att införa gratis kollektivtrafik inom kommunen."

Om det nu är möjligt att ordna gratis sjukvård, gratis kultur och gratis transportmedel är det väl en självklarhet att vi borde ha det. Vem kan vara emot nåt sånt? Och varför har vi inte det redan?

Jo, därför att det inte inte finns någon gratis sjukvård eller gratis kollektivtrafik. Sköterskorna och lokförarna ska ha lön, sjukhusen ska byggas och rälsen ska läggas. Och det kostar vanliga, riktiga pengar.

Men när vi samlar in stora belopp skattevägen från vanligt folk och alla vi som betalar inte riktigt vet vart de stora beloppen tar vägen så kan man "hitta" dem och dela ut dem som vinstlotter.

Gratis skymmer sikten
"Gratis kollektivtrafik i Stockholm!" Ja, det kanske kan rädda miljön, tänker du och tycker kravet låter rimligt.

"Gratis sjukvård till studenter!" Ja, studenterna har det inte lätt, tänker jag och håller med.

Men gratis betyder bara att någon annan betalar. Till exempel du och jag. Att använda ordet gratis i politiska debatter är ett fult knep som handlar om att osynliggöra vem man har tänkt sig ska betala. Nog borde vi kunna vara ärligare än så.

Om något är tänkt att skattefinasieras så säg det och ta debatten. Då kanske det inte längre är självklart att vi ska ta skatt till att göra studenters sjukvård "gratis". Kanske ska studenterna ha högre studiebidrag istället? Eller kanske fribeloppet ska höjas? De frågorna kommer inte upp på bordet om "gratis" uppges vara ett alternativ.

Kära politiker, sluta säg gratis, för gratis finns inte. Berätta hur det ska betalas istället.


Förresten - SvD 7 april 2006: "Gratis inträde blev dyr succé". Gratis blev dyrt!? Ooups!

Är vi offer eller hjältar?

Den största skiljelinjen mellan socialism och liberalism går i mina ögon i synen på människan - är hon en kugge i ett stort maskineri eller är hon en egen saga. Behöver medelsvensken stöd av staten eller är han sin egen lyckas smed? Tillspetsat - är de flesta av oss offer eller hjältar?

Partiprogrammen avslöjar synen
I vanlig ordning intresserar jag mig för hur partierna formulerar sig i partiprogrammen. Där finns inte någon snuttifierad mediabild eller någon personlig twist - där finns partiets gemensamt framarbetade syn på människan och samhället.

Låt oss se hur fyra av våra riksdagspartier inleder sina partiprogram. Vi börjar med två liberala.

Folkpartiet
"Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt. Målet är hennes frihet och livschanser. Vi har alla vår egen personlighet och våra drömmar om framtiden. Vi är utrustade med förnuft, känsla, samvete, förmåga att ta ansvar och att utvecklas. Oavsett bakgrund, begåvning, fysisk och mental styrka måste alla människor få många livschanser, många möjligheter att växa och utvecklas.

Även om varje människa är unik, så förenas vi av vissa gemensamma andliga och materiella behov. Vi har alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samtidigt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar alla."

Centerpartiet
"Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Det yttersta målet är att var och en ska kunna växa som människa och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Ansvar för varandra och för naturen ska vara vägledande när samhället formas.

Det som kännetecknar människan är förmågan att bli något utöver det hon är – att spränga gränser och utvecklas som person och medmänniska. Var och en har rätt att själv avgöra hur hon vill förverkliga sina möjligheter som en självständig, moralisk och skapande varelse. Denna frihet får bara inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter."

Kort analys - Liberaler vill att vi tar hand om oss
Det är ganska tydligt att de två liberala partierna utgår från den enskilda människan i sin syn på världen. Citat som "personlighet och våra drömmar om framtiden" och "utvecklas som person och medmänniska" säger mycket. En liberal tror inte att politiken, staten eller kollektivet vet bättre än människor själva.

Jag tycker det här individperspektivet säger att egoism är OK, förutsatt att det inte drabbar andra. Och att liberaler har en i grunden positiv men självständig syn på människan - vi är alla födda med drömmar inom oss. Ett gott samhälle ska inte i onödan begränsa de drömmarna.

I ett bejakande av människors självständighet och egna drömmar måste det finnas utrymme och acceptans för ovanligheter. När man tänker på "alla har sin dröm" så blir det lätt att man glömmer hur olika de drömmarna kan se ut. En del vill arbeta, andra inte. En del vill ha maximalt med sex, andra en partner för livet. En del är självdestruktiva, andra är hälsoivrare. En del flyr verkligheten med hjälp av droger, andra försöker ändra den verklighet de lever i.

Så var går gränsen för drömmarna och självständigheten? Ja, liberalerna definierar den lite lättvindigt som att "frihet får bara inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter". I själva verket är det nästan omöjligt att uppnå något sådant. Jämför t ex med dagens debatt om kränkningar och diskriminering. Var går gränsen för din nästes fri- och rättigheter? När hon upplevt sig kränkt?


OK, vidare till hur två socialistiska partier inleder partiprogrammen.

Socialdemokraterna
"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål."

Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället. Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande,till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."

Vänsterpartiet
"I alla tider har människor drömt om och kämpat för en värld där ingen behöver gå hungrig, en värld utan förtryck och utan krig. Ropen på bröd, frihet och fred ekar genom historien.

Förutsättningarna att förverkliga drömmarna har aldrig varit större än i dag. Alla skulle kunna ha tillräckligt med mat, rent vatten, bostad, utbildning och hälsovård. Ändå svälter tiotusentals barn ihjäl varje dag. Människor hålls nere i fattigdom och förnedring. Kvinnor utnyttjas och förtrycks i en könsbestämd maktstruktur som genomsyrar allt och alla."

Kort analys - Socialisterna vill ta hand om oss
I Socialdemokraternas program är det glasklart - de utgår från samhället, inte den enskilda människan. Samhället ska formas och samhället ska vara solidariskt. Mänskligheten är i socialismens ögon mer av en organism uppbygd av människor som celler.

I båda programmen syns också tydligt vad socialismen vill att samhället, kollektivet ska lösa. Det ska betvinga alla hot som svält, förtryck, tvång, krig och förnedring.

Jag tycker kollektivperspektivet är intressant. Visst är väl människan mer än summan av alla individer? Tillsammans har vi åstadkommit mycket bra, och mycket dåligt. Våra behov av social samvaro och social bekräftelse tycker jag talar för det finns viktiga frågor som berör många människor i grupp. No man is an island.

Men att synen på oss som ett kollektiv måste gå hand i hand med en syn på oss som offer accepterar jag inte. Varför måste kollektivet primärt skapas för att möta hot och hjälpa offer?

Nästan var jag än möter Socialdemokrater och Vänsterpartister så står de upp för de svaga i samhället, offren. Det har gett partierna en gloria av godhet som sitter grundmurad hos svenskarna - vänstern är snäll. I debatten ser man det i resonemang om "de små i samhället", "under- och arbetarklass" för att inte tala om Aftonbadets kampanj "Det nya hårda Sverige" där förlorare på regeringens politik radas upp vecka efter vecka.

Det finns riktiga offer
Ett modernt samhälle är förstås inte tomt på offer. Brottsoffer, personer med genetiska sjukdomar eller människor i drogberoende är det synd om på riktigt, och jag står för att vi med skattemedel gör vårt bästa för dem. Utan att se ner på dem eller beklaga oss. Det handlar om ett erkännande av livets nyckfullhet.

Men man vinner inga val på röster från de riktigt sjuka, missbrukarna och brottsoffren. Man måste ha mer än hälften av folket med sig. Det är det som är socialismens dilemma - de måste se minst hälften av oss som vinnare på ett socialistiskt system. Alltså måste hälften av oss vara beroende av stöd och hjälp i livet. Hälften av oss måste vara offer.

Vänstern är inte snäll
Kan det vara så? Att en majoritet i vårt land har det dåligt och inte får en vettig chans i livet? Att ropen på bröd, frihet och fred ekar även i vårt land? Att svensken i gemen är ett offer för några fås framgång och girighet och skulle duka under utan den snälla socialismen?

Nej. Jag köper inte socialismens tro på att hälften av svenskarna inte skulle klara sig utan en jättestor offentlig sektor, bidragssystem, reglerad hyresmarknad och statliga monopol. Och jag köper definitivt inte att en sådan människosyn är snäll.

Vi är i grunden hjältar, inte offer!


Referenser (pdf:er)
Folkpartiets partiprogram
Centerns idéprogram
Socialdemokraternas partiprogram
Vänsterpartiets partiprogram

Ska vi förbjuda slöja i skolan?

Skolan är många barns enda fristad. Den enda plats där inte föräldrarnas och familjens värderingar är lag. Därför tror jag på skolan som en frihetskraft. Den ger alla en chans att bilda sig en egen uppfattning och en chans att kritisera familj och omvärld utifrån grundläggande kunskaper i språk, samhällskunskap och matematik.

När svenska folkskolan infördes 1842 fanns motståndet på flera håll. Kyrkan var emot. Konservativa politiker var emot. Och många föräldrar protesterade - barnen behövdes ju för arbete på gården! Skolans uppfostrande roll ansågs vara ett intrång i föräldrarnas inflytande över barnen.

Ett av statens syften med obligatorisk skolgång var faktiskt att kontrollera en växande befolkning och att stävja uppror och oroligheter. När jag själv studerade i Singapore för några år sen berättade en god vän från Indonesien att många blodiga uppror i hans hemland berodde på just det - människor utan (ut-)bildning som lurades att ingå i kravaller och plundringar. Det var t ex vanligt att uppvigla fattigt folk och sen ge dem några dollar för att de skulle gå bärsärkagång. Bondfångeri i sin värsta form.

Men ... under tiden för införandet av den svenska folkskolan fanns också en äkta tro på att folkbildning ledde till demokratisering. Liberalerna hade insett att människans frihet skapas genom kunskap. Ett barn som styrs helt av sina föräldrar blir inte plötsligt fritt vid 18 års ålder. Det fria valet bygger på en förmåga att välja och ett kritiskt förhållningssätt till de val som står till buds.

Så ... 2009 infinner sig några intressanta frågor om skolan och friheten:

1. Om föräldrarna väljer skola åt sina barn, t ex en religiös friskola, ges då barnen samma chans till ett fritt val av liv och tro?
2. Är skolans uppfostrande roll fortfarande ett sätt för staten att foga oss alla in i rådande statsskick och lagar?
3. Ska skolbarn fritt få bära religiösa symboler såsom slöja i den fria svenska skolan?

Låt mig försöka besvara dem alla tre.

Ska föräldrarna få välja skola?
Friskolereformen har gjort mycket gott för Sverige. Ungdomar får äntligen chansen att välja och lärare och pedagoger får äntligen chansen att satsa och att tjäna pengar. Luften känns friskare att andas i Skolsverige. Att sen barn och ungdomar ofta förlitar sig på sina föräldrar i valet av skola är inte konstigt.

Men vi har fått religiösa friskolor på köpet. Det är något jag i grunden är emot. Ett land med religionsfrihet kan inte låta skolan styras av specifika trosinriktningar. Det spelar ingen roll att även religiösa friskolor måste följa skollagen. Deras bärande idé är religion - en viss religion - och det är emot hela tanken att ge barn och ungdomar en chans att välja själva i livet.

Så svaret på frågan om föräldrarnas val av skola åt sina barn är - Ja, så länge det inte rör sig om religiösa friskolor.

Är skolan fortfarande statens sätt att foga befolkningen?
Blir vi styrda till goda medborgare via obligatorisk skolgång i nio år? Ja, till stor del. Vi får t ex lära oss att demokrati är bäst, att pengar (dvs abstrakta tillgångar) är bra och att det finns lagar och straff att förhålla sig till.

Många gånger går skolan för långt. Som när jag i nian fick lära mig att staten ska stävja lågkonjunkturer med investeringar. Det är princip att säga åt barn att en viss gren av nationalekonomi är sanningen. För att inte tala om drogundervisningen som var grovt överdriven. Visst, skräckhistorierna höll säkert en del borta från alkohol och marijuana men var de sanna? Njae.

För egen del tycker jag skolan främst stympade mina drömmar och idéer om något annat än ett liv som arbetstagare. "Klipp dig och skaffa dig ett jobb!" var liksom grundbudskapet. Nu talar politiker allt oftare om vikten av att lära ut entreprenörskap. Fler måste utveckla egna idéer om vi ska få några nya Ericsson och Volvo.

Så svaret på om skolan är ett statligt instrument för att styra befolkningen så svarar jag - Japp, bland annat.

Slöja - ett fritt val?
Så sista frågan då ... ska barnen få välja fritt vad de har på sig, inklusive religiösa symboler?

Först vill jag då ge en kort tillbakablick till den "fria" skola jag gick i. Där var trycket stenhårt på vad man skulle ha på sig! Hur jeansen skulle se ut. Vilken ryggsäck man hade. Vilken parfym man sprayade på sig efter idrotten. Vilket märke det var på kalsongerna. Vilka skor man hade på fötterna. ... Särskilt fritt var det inte.

Slutsatsen blir då att de som skriker att slöjor ska förbjudas på svenska skolor borde stå för skoluniform. Det är det enda sättet att frigöra barnen från alla pekpinnar om kläder. För egen del är det en helt OK åsikt även om jag inte delar den.

Utan skoluniformer så tycker jag att diskussionen om slöjor faller. Visst, slöjan är nog i botten en symbol för ett manssamhälle. Visst, det är föräldrarna som valt åt barnen. Men hallå, hur mycket bättre mår tjejerna av att det blir ett jättebråk om det? Satsa istället på att skolan de går på ger dem kunskaper och självförtroende nog att välja själva. Slaget om slöjan avgörs när tjejen i fråga blir myndig - det är då skolan måste ha hunnit ge henne en chans till frihet.


Referenser
"Skolstart – den svenska folkskolans historia"

Sverige förtjänar svartarbete

Jag har arbetat svart. Flera gånger. Som sångare i hårdrocksbandet Superset fick jag i princip alltid svart betalt efter spelningarna. Moraliskt försvarade jag det ungefär så här:

• Små belopp. Det rörde sig inte om några stora pengar. Max 1000 kr per spelning. Dvs en timpenning på under 50 kr, alla timmar kväll och natt.
• Branschstandard. Musiker på pubar och mindre ställen får alltid betalt svart. Hade vi krävt vita pengar hade vi antagligen inte fått några spelningar. Man tjafsar inte om sånt.
• Jag var inte rik. Jag arbetade under den här tiden som doktorand och tjänade ca 24.000 kr/mån. Mer än många men i mina ögon var jag inte rik. Då kunde jag gott ha de där svarta pengarna.

Skattefusk i parti och minut
Så hur moraliskt förkastlig är jag med mina svarta tusenlappar? Enligt rådande etik ... inte särskilt. Några aktuella exempel:

• Idag skriver svenskan om att 7 av 10 caféer i Stockholm kör svart.
• Förra året granskade Skatteverket 660 fåmansföretag som man misstänkt för fusk. Och hos 80 procent av företagen har man kunnat fastställa fusk med så kallad omfakturering där privata köp omfaktureras på firman.
• Skatteverket slår fast att vi jobbar mer svart än vi bidragsfuskar och det med rejäl marginal.

Alltså haja - långt över hälften av alla fik fuskar med skatten! För att inte tala om hantverkarbranschen. Jag hörde mig nyligen för om ett hantverksjobb och fick veta att det kunde bli svårt att få någon att göra det vitt. Det är liksom inte några stycken som kör svart. Det är en jäkla massa. Hur kunde det bli så?

Alla medskyldiga
Det är i grund och botten vi svenskar som är skyldiga till att det ser ut så här. Ett samhälle får den svarta marknad det förtjänar. Ju högre skatt vi har desto mer lönar det sig att fuska och ju fler som fuskar lite till mans desto större blir acceptansen för fusket. Vi sitter nu i en situation där vi har en av världens högsta skatter, en allmän uppfattning att svartjobb inte är så farligt och en grundmurad uppfattning att en pizza ska kosta max 55 kr.

Systemet lurar sig självt
Men det är arbetsgivaren som tjänar mest på svartjobb! säger Ekobrottsmyndigheten. De hänvisar till att arbetsgivaren slipper betala in arbetsgivaravgift vid svartarbete. Ha! Där bet sig systemet i svansen! Det socialdemokratiska Sverige har nämligen länge försökt dölja för oss svenskar hur mycket skatt vi betalar. Därför får nästan ingen se arbetsgivaravgiften på sitt lönebesked. Och det har självklart lett till att svenskarna inte vet att det finns en sån eller hur stor den är. Därför fattar heller inte svartjobbarna hur mycket arbetsgivaren sparar och hur mycket samhället luras.

Som tur är är flera borgerliga politiker inne på att fixa till det här, t ex Ola Sundell (m).

Om du nu skulle vara en av dem som tror att lönen är det du "får innan skatt" så kan jag nämna att det först har betalats in en arbetsgivaravgift på 31,7 %. Utöver de 30-55 % som stod som skatt på ditt lönebesked.

Alla kan inte jobba svart
Så då kör vi då - svartjobb åt alla. Nej, så lätt är det inte. Stora delar av arbetskraften kan inte jobba svart. Jag som expertkonsult inom IT har extremt små möjligheter att fiffla med mina pengar. Så ser det ut för de flesta tjänstemän. Landstingsanställda har också svårt att jobba svart. Lärare, administratörer ...

Vi är demokratiskt överens om att vi gemensamt ska betala för hela folkets sjukvård, polisväsende, försäkringssystem, försvar och infrastruktur. Trots det så arbetar stora grupper svart. Många av dem som jobbar svart har sedan mage att skälla ut kapitalismen och demonstrera mot klyftorna i samhället. Det är där jag tycker moralen rasar samman och girigheten visar sig.

Arbetar man i huvudsak svart så har man i mina ögon förverkat sin rätt att gnälla på samhällssystemen.

Blattar och snutjävlar

Man lägger ner förundersökningen mot poliserna i Malmö som sagt "blattajävlar" och "apajävel" under höstens insats i Rosengård. Hets mot folkgrupp kräver att budskapet blivit spritt, så tillmälen inne i en bil räcker inte.

Den offentiga moralen
Nu är det brösttoner från många håll. Polisledningen är jättearg. Integrationsminister Nyamko Sabuni är jättejättearg. Invandrare i Rosengård är kanske rätt arga de med?

För mig är det här ett klockrent exempel på den offentliga moralen. Ni vet, den där moralen som är summan av allas vår privata moral - hög som Mount Everest, präktig och ouppnåelig.

Alla vet att det förekommer smygrasism inom polisen. Alla vet också att attityden mot polisen är rätt dålig hos många av dem som orsakar kravaller. Ändå blir folk chockade och indignerade när det kommer ut i offentligheten. "Va? Använder polisen fula ord under kravaller?!"

Apajävel säger en frustrerad polis
För mig är förnedrande tillmälen som blatte och apa mest ett tecken på det frustrationsgap som har uppstått i våra segrerade områden. Polisen har en nästan omöjlig uppgift att skapa ordning mitt i en soppa av tillresta vänsterradikaler, understimulerade ungdomar och krigstrauman. Många invandrarungdomar känner sig utanför samhället och tycker hela svenskheten suger. I det gapet är inte ord som "blattejävel" och "snutjävel" så konstiga.

Men vi som sitter i våra fina bostäder, med ett rimligt lönekonto och längtar till kvällens Melodifestival kan kosta på oss att bli riktigt moraliskt upprörda. Och eftersom vi blir det så måste våra folkvalda bli det med.

Skulle kicken hjälpa nån?
OK, låt oss nita de här rasistpoliserna rejält då. Vi sparkar dem och kommunicerar ut att polisen med sitt våldsmonopol minsann är utbildade och får betalt för att bete sig professionellt och korrekt även på ställen som Rosengård. Rätt så. Det är en linje som t ex Leif G W Persson driver.

Men hur många unga i Rosengård mår bättre då? Skrattar de hela vägen till den stängda moskén? Minskar våldet, drogerna och utanförskapet? Nej, det är bara ett tydligt uttryck för samma unkna segregation där vi (svennarna) säger att ni (polisen) måste bete er snyggt mot dom (blattarna). Inga möten, inga riktiga lösningar, bara uppblåst offentlig moral.

Haja läget
Jag tror mer om oss. Ja, självklart ska vi bli förbannade på poliser som är rasistiska. Men vi ska också orka prata om vad det betyder. Vad är orsaken? De aktuella poliserna bor säkert också i Malmö och mår skit av att det är otryggt. Folk i Rosengård är inte nöjda, särskilt eftersom det var ditrest AFA-folk som stod för stora delar av våldet under kravallerna.

Mest förtroende får jag för såna som Bejzat Becirov, vd för Islamic Center i Rosengård. Gällande den aktuella händelsen vill han tona ner betydelsen:

- Alla människor kan göra fel. Man behöver inte vara en dålig människa för att man säger dumma saker.

Dra en månadslön för de aktuella poliserna, be om ursäkt i en tidning som faktiskt läses av Rosengårdsborna och sluta sen snacka om det. Fortsätt istället göra det som behövs i Rosengård och lägg vettig intern tid på att förbättra polisens attityd.

Moralapor.

Jag har inget att dölja!

Är det OK att man sparar all SMS-trafik för att kunna spåra brottslingar och terrorister?
- Ja, jag har inget att dölja.

Ska vi ha mer videoövervakning i offentliga miljöer för att motverka brottslighet?
- Ja, jag har inget att dölja.

Bör staten få avlyssna mejltrafik in och ut ur landet i syfte att främja rikets säkerhet?
- Ja, jag har då ingenting att dölja.

Ett vanligt argument
Visst har ni hört det med- ”Jag har inget att dölja.”? Det tillsynes gångbara argumentet för att godkänna ökad övervakning och spårning. Jag tycker det är ett lamt, insiktslöst och tomt argument. Och efter att ha läst den amerikanske juristen Daniel Soloves artikel ”I've Got Nothing to Hide" and Other Misunderstandings of Privacy” så har jag försökt bena ut varför argumentet inte håller.

Vad innebär uttalandet?
Uttalandet ”Jag har inget att dölja” tar utgångspunkt i en snäv, personlig syn på saken - ”Så länge min personliga integritet inte skadas så är alla säkerhetsåtgärder OK.” Men frågan rör inte en person utan många. Därför är det rimligt att tolka ett sådant uttalande som ”Folk bör inte ha något att dölja”. Sedan kan man fråga sig vad en person som verkligen har något att dölja skulle säga? Antagligen ”Jag har inget att dölja”. Uttalandet är med andra ord rätt tomt.

När vi säger att vi inte har något att dölja så menar vi bara att vi har rent mjöl i påsen, att vi inte beter oss olagligt. Men har de som analyserar din elektroniska information rent mjöl i sin påse? Så länge vi inte vet vilka som kommer kunna använda den insamlade informationen, eller till vad, så kan vi inte avgöra om vi vill dölja något.

Ett potentiellt demokratiproblem
Problem med personlig integritet kokas ofta ner till problem med övervakning, till exempel övervakningskameror på offentliga platser eller filtrering och lagring av elektronisk kommunikation. Om man ”inte har något att dölja” så är väl sådan övervakning inte ett problem? Ett misstag vi gör i den argumentationen är att vi antar att människors beteende inte påverkas av övervakningen. I själva verket riskerar vi att folk ändrar sitt beteende, att de till exempel drar sig för att nyttja sina demokratiska rättigheter såsom yttrande- och föreningsrätt. Och just sådana effekter där människor väljer att ändra sitt beteende, där människor väljer att inte göra något, är mycket svåra att mäta. Kommer vi att märka om mejlfiltreringen gör att folk inte vågar skriva vad de tycker?

Flera informationskällor blir tillsammans ett problem
Nästa sak som alltför ofta glöms bort i frågan om personlig integritet är aggregering av information (samkörning). En enskild bit information kan mycket väl vara harmlös i sig och försvaras med ”Jag har inget att dölja”. Men i kombination med annan personlig information så kan samma harmlösa information utgöra en viktig pusselbit i något som skulle upplevas kränkande. Vart du åker, vid vilken tid på dygnet och vilken dag i veckan kan tillsammans med dina surfvanor säga mycket mer om dig än varje liten informationsbit för sig. Om vi som övervakas inte vet hur information samkörs och aggregeras så har vi egentligen inget underlag för att påstå att övervakningen är OK.

Information om framtiden, inte bara historien
Uttalandet att man inte har något att dölja rör givetvis dåtid - ”Jag har hittills inget att dölja”. För att det ska gälla i framtiden förutsätts att samhället eller organisationen fortsatt tycker att ditt beteende och dina åsikter är legitima och att den insamlade informationen inte kommer att kunna användas på något nytt sätt - jämför det svenska insamlandet av blodprov från spädbarn från och med 1975 med vad vi idag kan göra med DNA-analys. Dåtid i all ära, men om man funderar på varför informationen samlas in så inser man att den ofta syftar till att förutsäga våra framtida beteenden. Det är ju en av de bärande idéerna med övervakning för brotts- och terrorbekämpning. Att samla in din personliga information och tolka den i all framtid för att räkna ut om du utgör en säkerhetsrisk har med andra ord en tämligen vag koppling till uttalandet ”Jag har inget att dölja”.

Om du plötsligt får svårt att få jobb inom svenska myndigheter eller om banken plötsligt är ovillig att låna ut pengar till dig, och du dessutom inte får veta varför, då handlar det inte om huruvida du har haft något att dölja eller ej. Någon har dragit slutsatser om dig och du är inte tillfrågad. Du kan inte ens rätta till eventuella fel som har uppstått i bearbetningen av ”hemlig säkerhetsinformation”.

Datorer och personlig integritet
OK, över till våra älskade datorsystem. Först kan vi konstatera att datorer som samlar in och processar information i egentlig mening aldrig kan skada personlig integritet. Det är först när någon människa eller mänsklig organisation får, ser eller hanterar informationen som den personliga integriteten spelar in. Men vi behöver alla se till att inte mer personlig information än nödvändigt lagras och processas i våra IT-system. Låt det inte gå slentrian i en så viktig fråga.

I Sverige regleras den generella användningen av personlig information i Personuppgiftslagen och i specifika fall i lagar som Patientdatalagen. Bryt inte mot lagen.

Har vi verkligen inget att dölja?
Handen på hjärtat - har du inget att dölja? Vi har alla massor som vi inte vill skylta med. Några exempel - familjetrassel, surfvanor, otrohet, depression, abort, sjukdomar, sexuell läggning, missbruk, eller en så enkel sak som att du söker nytt jobb för att du är trött på ditt nuvarande. Det handlar inte om olagliga saker, bara om att vissa delar av livet är privata.


Referenser
"I've Got Nothing to Hide" and Other Misunderstandings of Privacy
Personuppgiftslagen, PUL
Patientdatalagen


[Det här är i allt väsentligt en återpublicering av min krönika på Microsoft Developer Network i Sverige. Den publicerades ca en månad innan FRA-debatten bröt ut.]

Varför hatar alla matte?

I veckan kom Skolverkets statistiska sammanställning över hur svenska elever ligger till internationellt. T.ex. DN och SvD skriver om det. Tydligen ligger vi numer under medel i matematikkunskaper. Varför? Och hur löser vi det? Jag tror en del av problemet är det allmänt accepterade mattehatet.

Man ska hata matte
Prova att googla på "hatar matte". Över 6.000 träffar. Men ett ämne som samhällskunskap har bara fått 279 personer att yttra sitt hat på nätet. Hur kommer det sig?

Jag har pluggat min beskärda del matte. Sisådär två terminer heltid på teknisk högskola. Och jag älskar matte. Det är rent, vackert och det enda språket som fungerar världen över. Men jag minns att man skulle hata matte på högstadiet och gymnasiet. Det ingick i normen.

Det utbredda matematikhatet tror jag beror på att man inte kan bortförklara sig i matte. I samhällskunskap, religion och historia kan man tycka eller tro annorlunda. Så när det blir fel på provet kan man sitta i kafeterian och påstå att man vet bättre än läraren. Och i ämnen som språk kan man ha nästan rätt på glosorna och samtidigt göra sig förstådd ändå. Det finnns liksom lite prutmån. Men i matte är det kört. Fel är fel och inget snack på rasten hjälper.

Mönster som går igen
Går det mönstret igen på andra håll? Mönstret att mjuka ämnen och mjuka delar av livet är mer omtyckta än hårda och svartvita? Javisst. Ett par exempel:

Exempel 1: Alla älskar Zlatan. Han får gärna tjäna en miljard eller mer. Orsak - alla kan sitta på läktaren och påstå att de själva hade en fotbollskarrär på gång men valde att göra något annat. De är nästan som Zlatan så det är OK om Zlatan tjänar snuskigt bra.

Exempel 2: Alla hatar VDn med mångmiljonbonus. Spott och spe. Orsak - alla känner på sig att det varit ett jäkla slit att ta sig dit och att de själva aldrig hade en chans. Man har inte valt bort en lysande näringslivskarriär. Så därför ska ingen annan ha någon lysande karriär heller.

Curlingföräldrar och mjuklandningar
I grunden hänger det ihop med att vårt samhälle försöker undanröja alla obekväma sanningar, särskilt för barn och ungdomar. Ingen ska behöva veta att de inte är bäst (betygsdebatten), inte platsar (lagidrottsdebatten) eller inte är snyggast (bråken om att utse lucia). Alla är bäst, snyggast och alla ska ha glass. I botten finns förstås Jantelagen där ingen är förmer än kollektivet.

Men livet är ju inte så. Bara Zlatan är bäst. Bara Reinfeld är statsminister. Bara en kan vara bäst i klassen i matte och bara en kan vara lucia. Varför inte möta det och acceptera ömsom vin, ömsom vatten? Jag tycker inte det är så hemskt. Hellre är jag sämst än att alla och ingen är bäst.

I accepterandet av att vi är olika finns fröet till att göra något bra av det man har. Utan att behöva hata det som är svårt.

Sluta hata matte.

Konsulter med mössan i hand

Vilka är vår tids utnyttjade arbetare? Vilka är de som 2009 jobbar övertid med en ständig oro för att få kicken utan uppsägningstid?

Facket och arbetarrörelsen slogs i årtionden för arbetarnas rättigheter och kan med rätta vara stolta över det idag. Men nu har arbetsmarknaden ändrats och det finns nya grupper som inte kan vara säkra på att de får fem veckors semester, bra pension och en uppsägningtid på tre månader.

Kuvade konsulter
Som t ex alla konsulter på Volvo IT i Göteborg som tvingas betala tillbaka pengar för arbete de redan gjort. Annars får de inte fortsätta! Det är nästan så man får en känsla av att konsulterna borde organisera sig och stå upp mot överheten. Kanske bilda en intresseförening. En facklig förening?

Visst, Volvo krisar och det finns säkerligen fog för deras åtgärder. Det intressanta är snarare att Volvo och andra storbolag hyr in konsulter och folk från bemanningsföretag just för att sådana personer kan avskedas utan varsel och uppsägningstid. Det blir inte ens bråk.

För att få förmånen att kunna sparka snabbt betalar man lite mer. Då är det rätt tufft att begära tillbaka pengarna i efterhand. Med hot om uppsägning. Det borde facket ta sig en titt på.

Världens bästa aktietips

Vill ni ha världens bästa aktietips? Sälj aktier så fort en bransch uppfyller följande tre kriterier:

• Det finns tydliga profeter inom området
• Många medelmåttor jobbar där och tjänar väldigt bra
• Vissa ord har plötsligt blivit viktiga

Det hände yuppies på 80-talet, fastighetsbranschen på 90-talet, IT-branschen kring millenieskiftet och nu har finansbranschen åkt dit.

Om ni har svårt att se signalerna så bör ni hänga på dyra barer och krogar och leta efter folk med mycket självförtroende, dyra kläder och väldigt lite substans i vad de berättar. Fråga dem vad de jobbar med och sälj.

På gång ...
Så, vilka branscher eller områden är på gång? Vilka har lagom lyckats uppfylla alla tre kriterierna? Jo ...

• Scrum (projektmetod)
• Tjänsteorienterad IT-arkitektur (SOA)
• Bostadsmäklare
• Genusvetenskap (särskilt statligt finansierade projekt)
• Klimatkompensation

Egentligen viktigt
Det tråkiga i kråksången är att alla branscher och områden jag nämnt ovan egentligen är viktiga och skapar reella värden. Men profeterna går för långt, medelmåttorna skryter för mycket och det plöjs ner på tok för höga belopp i dåliga projekt. Därför är det läge att sälja.

Politiker hakar på
Hela den här hajpcykeln är rätt naturlig för en fri marknad. Det kommer nya saker som blir presenterade som silverkulor. En tid senare inser alla att det inte var en lösning på "allt". Tyvärr rycks även politiker och myndigheter med och tar dyra beslut. Miljarder i sjön är inte ovanligt.

Våra folkvalda representanter måste syna profeterna och ta det försiktigt.

Att gå på knäna

Ni har läst och hört det själva ...

• "BB-personal i Värnamo går på knäna" SR 2007-07-23
• "Fritidspedagoger går på knäna" SR 2007-09-19
• "Maria Ungdom går på knäna" DN 2007-12-05
• "Hård belastning på Källbogården - personalen går på knäna" Piteå-tidningen 2008-05-21
• "Personalen på Tölös nya äldreboende går på knäna" - Hallands nyheter 2008-11-25

I synnerhet svensk sjukvård har gått på knäna så länge jag kan minnas. Jag ser framför mig personal som krälar fram gråtande med såriga knän, på gränsen att duka under av arbetsbördan.

Men varje gång jag besöker svensk sjukvård upplever jag det ganska harmoniskt. På vårdcentralen, intensivvårdsavdelningen, vaccinationscentrum och hos logopeden(!). Undantaget är förstås akuten men där är det just akuta ärenden som tas omhand.

Håller ni med? Eller brukar det kännas superstressigt runt er när ni besöker vården? Det kan ju vara så att jag haft tur eller att jag som ung och frisk inte besöker de delar av vården som går på knäna. Men jag tror att det är den gamla vanliga kombinationen av skygglappar och att ropa "Vargen kommer!".

Alltid värst för en själv
De flesta av oss som har ett jobb tycker att vi arbetar väldigt hårt och tror att andra har det så mycket lättare. Om vi sen blir drabbade av neddragningar eller nya krav så ... går vi på knäna. Men i själva verket så klarar sig både svensk sjukvård och alla vi andra ganska bra. Tror jag.

För att ge lite perspektiv så föreslår jag två minuter med YouTube - "The Crawl". Två kvinnor som gör upp om fjärdeplatsen i extremtävlingen Iron Man. Snacka om att gå på knäna.

Prisoner's Dilemma

Tänk om vi människor kunde samarbeta lite bättre. Om vi inte i tid och otid förstörde för alla andra för att öka vår egen chans att lyckas. Borde vi inte vara smartare än att göra så? Nej, vi är ännu smartare. Det visar sig finnas en matematisk orsak till att vi inte söker största gemensamma lycka - Prisoner's Dilemma.

Fångarna sviker varann
Prisoner's Dilemma, eller fångarnas dilemma på svenska, handlar om matematisk spelteori. Hur maximerar man sin chans att vinna? Vi tar ett litet exempel ...

Antag att två brottslingar, John och Johanna, tas av polisen och förhörs var för sig. Polisen förklarar för John att om han vittnar mot Johanna så får han strafflindring. Polisen förklarar också att om Johanna vittnar mot honom så förlängs hans straff. Motsvarade framförs till Johanna under hennes förhör.

Hur ska John och Johanna göra nu? Det finns fyra möjliga resultat beroende på hur de gör:


För oss som ser tabellen så är det uppenbart att de båda ska hålla tyst och få sex månader var. Men för John och Johanna som sitter i varsitt förhörsrum ser resonemanget annorlunda ut. För John så är det bättre att vittna oavsett vad Johanna visar sig ha gjort! Om hon har hållit tyst så går ju John fri, om hon har vittnat så får de fem år var istället för att John får tio år.

Notera alltså -- det är bättre för individen att vittna oavsett vad den andra gör.

"Ja, men de kan ju ha kommit överens innan om att hålla tyst." Javisst. Men tänk dig Johanna som sitter där. Hon vet att hon kommit överens med John om att hålla tyst. Så han kommer alltså inte vittna mot henne. Då kan ju hon enkelt bli frikänd genom att vittna! Och lagom när hon tänkt den tanken så kommer hon på att John säkert tänker likadant, och kommer förråda henne! Alltså måste hon vittna. Och det måste John med.

Det är "fångarnas dilemma". Från ett egoistiskt perspektiv så lönar det sig alltid att förråda den andra. Och det här ser vi överallt i samhället idag.

Verklighetsexempel ett - nätdejting
Det börjar bli ganska vanligt att nätdejta nuförtiden. Jag har gjort det i ett par omgångar och sett hur det funkar. I korthet kan man säga att är jättemånga killar som skriver jättemånga meddelanden till tjejer som ignorerar 90 % av killarna, blir förbannade på 5 % av dem och kanske kollar lite förstrött på de återstående.

Det här mår vi killar skit av. Vi har inte en chans att nå fram till tjejerna eftersom våra meddelanden drunkar i högar av fyndiga meddelanden, långa meddelanden, korta meddelanden och meddelanden med sexförslag. Observera att i princip alla killar mår dåligt av det här, även dem som skriver "Hej, ska ha lite mysigt ihop? ;)". De får inte heller några svar.

Vi (killarna) vet ju om att om alla skärpte sig och skrev lagom många meddelanden till tjejer som vi verkligen var intresserade av så skulle vi inte bli ignorerade. Men då skulle ju nån djävel börja utnyttja situationen och skicka en massa meddelanden! Så det är lika bra att göra det själv också. Alltså får alla det dåligt. Prisoner's Dilemma.

Verklighetsexempel två - svensk politik
Varför låtsas alltid den politiska oppositionen att regeringen är helt kass och bara gör dåliga saker? När Socialdemokraterna regerade så fanns det inget slut på hur illa Alliansen tyckte det var. Likadant är det nu med ett ständigt gnäll från vänster på Alliansens politik.

Till exempel så var det ju Thomas Bodström som drev FRA-lagen förra mandatperioden. Nu är han jättearg på att regeringen har drivit igenom den. Och Alliansen var jätteupprörd på trängselskatten i Stockholm. Sen behöll de den när de kom till makten.

I debatten ser vi ständigt hur regering och opposition tar varje tillfälle att sänka den andra sidan. I princip aldrig får man höra beröm eller erkännanden. Samtidigt är jag helt övertygad om att landet skulle styras bättre och att vi skulle ha mindre politikerförakt om det fanns mer ärlighet. Om Mona Sahlin sa att jobbskatteavdraget för dem som tjänar minst faktiskt var ett jäkligt bra beslut. Om borgerligheten oftare erkände de stora saker som arbetarrörelsen faktiskt åstadkommit i Sverige.

Rikspolitiker är inte korkade. De fattar också att det vore bättre om debatten var mer ärlig och sansad. Men samtidigt så skulle ju motståndaren då kunna hugga dem i ryggen. "Så det är lika bra att vi skäller på dem och säger att deras förslag är kass!" Prisoner's Dilemma igen. Alla får det dåligt.

Slutsats
Jag som ingenjör gillar att söka optimala lösningar. Men samhället låter sig inte styras så. Jag har insett att jag måste förhålla mig till fenomen som Prisoner's Dilemma och inte bara bli förbannad på att världen är så full av svek och oärlighet.

Vi funkar helt enkelt så att vi förutsätter att vår motståndare kommer utnyttja varje tillfälle att sänka oss. Kanske är det i själva verket en ganska robust lösning?


PS. Jag vill passa på att tacka mina vänner Rolle och Dan B J för att de uppmärksammat mig på det här fenomenet. DS.

Var står vänstern imorgon?

Jag brukar då och då läsa in mig på var Ung vänster står. Det är ett bra sätt att prova nya perspektiv och ifrågasätta min egen ståndpunkt. Dessutom ger det en fingervisning om vad vänstern kommer driva imorgon.

Några intressanta delar ur deras principprogram och åsiktsförklaringar på nätet ...

Ett erkännande av historien
Den svenska vänstern har sedan murens fall tagit avstånd från sina tidigare bundsförvanter. Ordet kommunist togs bort ur partinamnet och ord som leninism och maoism har bytts mot mjukare varianter som marxism och socialism. En högerorientering om ni frågar mig. Extra kul då att det syns även i Ung vänsters retorik! I deras principprogram står att läsa

"Kapitalismen har möjliggjort stora framsteg för mänskligheten i form av teknisk utveckling, stegrad arbetsproduktivitet och skapandet av förutsättningar för utvidgade politiska och sociala rättigheter."

Man har också insett att planekonomin var en komplicerad väg

"En lärdom vi kan dra från de forna öststaterna är att en överdriven detaljstyrning av ekonomin är ytterst ineffektiv."

Jag tror helt enkelt den offentliga debatten har bitit. Tron på att styra människor och verksamheter utifrån samhällsideal har fått sig en rejäl törn. Och insikten om att en fri marknad leder till en sjuhelsikes verksamhet har slagit rot. Hos vänstern.

Klassamhället
Analysen att samhället är uppdelat i klasser lever kvar i allra högsta grad.

"Klassförtrycket yttrar sig på en mängd olika sätt. Arbetarklassen har lägre inkomster, en lägre levnadsstandard, drabbas hårdare av sjukdomar och arbetsskador och har i praktiken inte tillgång till utbildning och kultur i samma utsträckning som borgarklassen. Den viktigaste yttringen är dock ojämlikheten mellan klasser vad gäller makt och inflytande i samhället och möjligheten att påverka sitt eget liv."

Ung vänster anser att demokratin måste utvidgas till att gälla även arbetsplatserna. Det är först då arbetarklassen kan få möjlighet att påverka sitt eget liv. Man kallar det för ekonomisk demokrati och det främsta vapnet verkar vara löntagarfonder.

Löntagarfonder var ett LO-förslag på 70-talet som syftade till att arbetarna gradvis skulle ta över ägandet av näringslivet. Företagen skulle tvingas betala ut 20 % av sin vinst i form av aktier till fonder som styrdes av arbetarna. LO-kongressen klubbade förslaget och eftersom de hade en direkt koppling till Socialdemokraterna så blev det hela svensk lag på 80-talet, om än i modifierad form. Regeringen Bildt avskaffade löntagarfonderna under tidigt 90-tal.

Löntagarfonder handlar en långtgående socialisering av näringslivet. Sverige har varit ensamma i världen med en sån lag. Nyss.

Revolutionen
Tidigare när jag läst om Ung vänsters idéprogram har jag förfasats över deras tro på den väpnade revolutionen. Fria val och yttrandefrihet räcker tydligen inte för att ändra på samhället. Och fortfarande står att läsa

"Ung Vänster är ett revolutionärt ungdomsförbund."

"Demokratin kan inte inskränkas till att bara gälla ett antal regler och lagar. (...) Civil olydnad är ett värdefullt instrument för att väcka intresse och skapa politiskt medvetande."

Men man vill hålla sig till icke-våld så länge det går. Skönt.

Förstatligande av egendom
Ung vänster anser fortfarande att staten ska konfiskera stora delar av näringslivet

"En särskild strategisk betydelse har reformer som undandrar verksamheter från kapitalets makt, förstatliganden av banker och större industrier, liksom reformer som stärker de arbetandes makt och rättigheter på arbetsplatserna."

"Det socialistiska samhället kan innefatta olika ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande."

"I förlängningen vill vi avskaffa den privata egendomsrätten över produktionsmedlen."

Jag mår verkligen dåligt av att läsa den där sista meningen år 2009.

Feminism
Hela vänsterrörelsen har ju gjort en stor grej av feminismen sedan Gudrun Schymans dagar. Men könskampen är faktiskt inte del av den traditionella klasskampen.

Johan Lönnroth, tidigare vänsterpartist, refererar boken "Feminism och marxism, en förälskelse med förhinder" som berättar att Marx samhällsanalys inte innehöll många tankar om könsmakt och könsmotsättningar. "Marx själv var för övrigt i sitt privatliv en utpräglad patriark."

Idén om jämställdhet kommer faktiskt från liberalismen och makarna John och Harriet Mill, inte från Marx eller Lenin. Trots det har vänstern inklusive Ung vänster gjort det till något av en paradfråga.

"En av de viktigaste uppdelningarna inom arbetarklassen är den mellan män och kvinnor. Könsmaktsordningen har inneburit att män överordnats kvinnor, vilket gjort det svårare att bygga en stark solidaritet inom arbetarklassen."

Ung vänster ser också arbetaren som en "hon" och har intressant nog rensat hela sitt principprogram på manliga pronomen utom ett ensamt "honom" i en mening om männens förtryck.

"Mannen klipper gradvis av kvinnans kontakt med omvärlden och snart har hon bara honom att relatera till och få bekräftelse av."

Jag tycker det är i grunden bra att någon sätter jämställdhetsfrågan på agendan. Synd bara att liberalerna tappade initiativet.

Den nya arbetaren
Sist men inte minst kan jag glatt konstatera att Ung vänster har börjat ana den förändring som sker på arbetsmarknaden. Man har börjat se den nya arbetaren.

"Daglönarsystemet har, i form av så kallade uthyrningsfirmor och timvikariat, återvänt till den svenska arbetsmarknaden."

För så är det ju. De traditionellt LO-anslutna är ju inte dem som arbetar under stenhårda villkor, i dålig arbetsmiljö, mer än 40 timmar i veckan och till låg lön. Nej, i den kategorin hittar vi folk på bemanningsföretag, egna företagare, utländsk arbetskraft och de så kallat papperslösa. För att inte tala om alla konsulter som sparkas ut med en minuts varsel.

Morgondagens vänster bättre
Allvarligt talat så känns Ung vänster på sina håll fräschare än Lars Ohly, trots att de är ett revolutionärt ungdomsförbund. Jag tycker man kan ana att vissa hemskare delar av principprogrammet handlar mer om pliktskyldighet än om övertygelse.

I grunden ser jag ett gäng unga människor som tror på demokrati i det lilla. Att leva och verka i ett kollektiv eller kooperativ där det är OK att vara lite udda eller mindre arbetsför. Alltihop som en reaktion på att livet i allmänhet är rätt tufft.

För min del får de mer än gärna arbeta i kooperativ. Hey, jag är ju liberal!


Referenser
Ung vänsters principprogram (pdf)
Ung vänster om ekonomisk demokrati
Johan Lönnroth om Marx och feminism
Löntagarfonder