Att gå på knäna

Ni har läst och hört det själva ...

• "BB-personal i Värnamo går på knäna" SR 2007-07-23
• "Fritidspedagoger går på knäna" SR 2007-09-19
• "Maria Ungdom går på knäna" DN 2007-12-05
• "Hård belastning på Källbogården - personalen går på knäna" Piteå-tidningen 2008-05-21
• "Personalen på Tölös nya äldreboende går på knäna" - Hallands nyheter 2008-11-25

I synnerhet svensk sjukvård har gått på knäna så länge jag kan minnas. Jag ser framför mig personal som krälar fram gråtande med såriga knän, på gränsen att duka under av arbetsbördan.

Men varje gång jag besöker svensk sjukvård upplever jag det ganska harmoniskt. På vårdcentralen, intensivvårdsavdelningen, vaccinationscentrum och hos logopeden(!). Undantaget är förstås akuten men där är det just akuta ärenden som tas omhand.

Håller ni med? Eller brukar det kännas superstressigt runt er när ni besöker vården? Det kan ju vara så att jag haft tur eller att jag som ung och frisk inte besöker de delar av vården som går på knäna. Men jag tror att det är den gamla vanliga kombinationen av skygglappar och att ropa "Vargen kommer!".

Alltid värst för en själv
De flesta av oss som har ett jobb tycker att vi arbetar väldigt hårt och tror att andra har det så mycket lättare. Om vi sen blir drabbade av neddragningar eller nya krav så ... går vi på knäna. Men i själva verket så klarar sig både svensk sjukvård och alla vi andra ganska bra. Tror jag.

För att ge lite perspektiv så föreslår jag två minuter med YouTube - "The Crawl". Två kvinnor som gör upp om fjärdeplatsen i extremtävlingen Iron Man. Snacka om att gå på knäna.