torsdag 1 januari 2009

2009 - krisens år?

Gott nytt år! Mitt bloggande startar som planerat idag, första dagen på det nya året. Ett krisens år om man får tro media, politiker och förstå-sig-påare.

Liknar 30-talet
Reinfeldt med flera jämför dagens finanskris med krisen mellan världskrigen - "Världen upplever en finansiell kris som inte sett sin motsvarighet sedan depressionen på 1930-talet."

Finansiellt är det säkert sant. Men alla vi som läser den sortens jämförelser ser framför oss soppkök och massarbetslöshet. Depressionen på 30-talet ledde till Hitlers maktövertagande i Tyskland och utgjorde dessutom en språngbräda för andra diktatorer som Stalin och Mussolini. Slutklämmen på hela depressionseländet blev andra världskriget, koncentrationsläger och atombomben.

Så är vi verkligen på väg ner i bråddjupet igen? Nej. Ta bara de faktum att USA har fått sin första svarta president, Europa står enat i en union och kommunismen i princip har försvunnit. Det kommer inte bli någon ny depression i stil med 30-talet. Så sluta jämföra med det.

Statliga åtgärder
Många på högerkanten ropar på åtgärder a la Keynes där staten går in aktivt och köper varor och tjänster för att stävja arbetslösheten. "Om jag var politiker i dag skulle jag tillämpa keynesiansk finanspolitik. Sverige har ett stort statligt budgetöverskott. Regeringen borde spendera ett par procent av det på ett paket för att stimulera ekonomin", säger till exempel Björn Savén, ordförande i Rikskapitalbolaget IK. Det har till och med pratats om att svenska staten ska köpa upp Volvos och Saabs personbilstillverkning.

Vad är det för tokerier? Just när vi börjar få ordning på vad staten ska och inte ska hålla på med så kommer idéer om planekonomi på tapeten. Statligt ägande av bolag är bara en garanti för ineffektivitet och slöseri med offentliga medel. Visst, det blåser snålt i ekonomin just nu. Men att lågkonjunkturer följer efter högkonjunkturer är ingen nyhet. Och att industrier som inte klarar konkurrensen går under är bra. Även om det är svenska industrier.

Staten får gärna ta tillfället och satsa på den offentliga sektorn. Under lågkonjunkturen kommer det finnas gott om kompetent arbetskraft för att modernisera svensk vård och omsorg till exempel. Men håll de statliga tassarna borta från företagandet.

Kapitalismens fall
Riksdagsledamöter på vänsterkanten pratar sig varma om kapitalismens fall - "Det kan mycket väl vara inledningen till kapitalismens fall vi ser nu. Även om man kan hålla det flytande ett antal år till, med hjälp av någon tillfällig högkonjunktur, så har klyftorna i världen vuxit så pass mycket att det kommer att vara nödvändigt med en total kursändring politiskt och ekonomiskt." skriver Torbjörn Björlund (v) på sin blogg.

Det här är inte kapitalismens fall. Det är kapitalismens triumf! Istället för att undermåliga företagare och chefer får fortsätta så går deras bolag i konkurs. Carnegie pysslade med dåliga investeringar - kapitalismen nitade dem. Saabs biltillverkning har gått med förlust i minst tjugo år - kapitalismen säger stopp. Kina tillverkar billigare konsumentvaror än vi i Sverige - kapitalismen kräver att vi gör något nytt, mer avancerat.

Om alternativet är att någon politiker i stil med Lars Ohly ska bestämma vilka företag som är bra så röstar jag på kapitalismen hundra gånger av hundra. Må bästa bolag överleva.

2009 - möjligheternas år!
Kris, kris, kris, påstår media. Samtidigt säger många i min närhet att de inte sett till någon kris. Kollegorna i IT-branschen har mer än fullt upp och jobbar övertid. Min frisör sa sponant att han hade mer att göra än någonsin och inte förstod sig på krisrubrikerna. Taxichauffören i Köping berättade att han och hans kollegor inte sett den minsta dipp i antalet körningar och att han inte hörde mycket om krisen från sina kunder. Och då snackar vi alltså Köping ... med Volvo som ortens största bolag.

Nya möjligheter öppnas när förändringens vindar blåser. Du och jag kan få helt nya chanser. Människan vill utvecklas oavsett vad Expressen och Aftonbladet skriver. Det finns massor att göra, inte minst inom svensk sjukvård.

Välkommen till 2009 - möjligheternas år!

3 kommentarer:

Toffe sa...

Håller med, mycket av det vi ser idag är en del av det kapitalistiska spelet. Att ohälsosamma företag går i graven är inget nytt, och inget fel. Tyvärr måste man ändå medge att följderna av t ex Lehman Brothers konkurs blev mer dramatiska än man anat.

I svallvågen dras även sunda företag ner i djupet. Det är alltså inte helt rätt (enligt mig) att påstå att endast de osunda företagen nitas.

Ta Volvo lastvagnar som exempel. Ett friskt företag med stor orderingång, som pga av den finansiella oron tappade kunder vars största problem låg i att de inte kunde låna pengar.

Resultatet blev att även Volvo lastvagnar fick varsla, och med detta följde deras underleverantörer i samma spår...

//Christofer V

Team JC 2 sa...

Kul att läsa din blogg John. Jag ser fram emot att läsa denna.

Ang. din analys hoppas jag för allas vår skull att du har rätt. Själv är jag nog inte lika hoppfull :)

/Johan

Unknown sa...

Jag håller med om att vänsterns rop efter Keynes och förstatligande är helt fel ute, samtidigt är det såklart väldigt väntat. Det som är mest märkligt är att medier dagligdags basunerar ut detsamma synnerligen okritiskt. Jag blir innerligt trött på att logik och resonemang som kräver att man tänker längre än näsan räcker aldrig ges tid att förklaras i medier. Vissa ledarsidor är möjligen undantaget.

Vad gäller krisen är det såklart sant att även om BNP minskar med säg 2% 2009-2010 (= recession) så är vi fortfarande sisådär dubbelt så rika som på 1960-talet vilket antyder att så jäkla illa kan det ju inte bli. Dock har vi i princip inte hunnit se effekterna i realekonomin än vad gäller privatpersoner. Folk har precis börjat torska jobben (en del jobbat fortfarande sin uppsägningstid), fallande fastighetspriser har inte slagit ut så många familjer än (de flesta kan härda ut några månader på besparingar eller låna av släktingar). Under 2009 och även 2010 kommer dock Borgs vargavinter att bi synnerligen påtaglig. Men visst, för att citera Stefan Sauk apropå 90-tals krisen "90% har ju i alla fall jobb" så är det såklart så att så länge man själv behåller jobbet och ingen annan major shit händer lär ju inte saker kännas sämre.

/Micke K