Varför hatar alla matte?

I veckan kom Skolverkets statistiska sammanställning över hur svenska elever ligger till internationellt. T.ex. DN och SvD skriver om det. Tydligen ligger vi numer under medel i matematikkunskaper. Varför? Och hur löser vi det? Jag tror en del av problemet är det allmänt accepterade mattehatet.

Man ska hata matte
Prova att googla på "hatar matte". Över 6.000 träffar. Men ett ämne som samhällskunskap har bara fått 279 personer att yttra sitt hat på nätet. Hur kommer det sig?

Jag har pluggat min beskärda del matte. Sisådär två terminer heltid på teknisk högskola. Och jag älskar matte. Det är rent, vackert och det enda språket som fungerar världen över. Men jag minns att man skulle hata matte på högstadiet och gymnasiet. Det ingick i normen.

Det utbredda matematikhatet tror jag beror på att man inte kan bortförklara sig i matte. I samhällskunskap, religion och historia kan man tycka eller tro annorlunda. Så när det blir fel på provet kan man sitta i kafeterian och påstå att man vet bättre än läraren. Och i ämnen som språk kan man ha nästan rätt på glosorna och samtidigt göra sig förstådd ändå. Det finnns liksom lite prutmån. Men i matte är det kört. Fel är fel och inget snack på rasten hjälper.

Mönster som går igen
Går det mönstret igen på andra håll? Mönstret att mjuka ämnen och mjuka delar av livet är mer omtyckta än hårda och svartvita? Javisst. Ett par exempel:

Exempel 1: Alla älskar Zlatan. Han får gärna tjäna en miljard eller mer. Orsak - alla kan sitta på läktaren och påstå att de själva hade en fotbollskarrär på gång men valde att göra något annat. De är nästan som Zlatan så det är OK om Zlatan tjänar snuskigt bra.

Exempel 2: Alla hatar VDn med mångmiljonbonus. Spott och spe. Orsak - alla känner på sig att det varit ett jäkla slit att ta sig dit och att de själva aldrig hade en chans. Man har inte valt bort en lysande näringslivskarriär. Så därför ska ingen annan ha någon lysande karriär heller.

Curlingföräldrar och mjuklandningar
I grunden hänger det ihop med att vårt samhälle försöker undanröja alla obekväma sanningar, särskilt för barn och ungdomar. Ingen ska behöva veta att de inte är bäst (betygsdebatten), inte platsar (lagidrottsdebatten) eller inte är snyggast (bråken om att utse lucia). Alla är bäst, snyggast och alla ska ha glass. I botten finns förstås Jantelagen där ingen är förmer än kollektivet.

Men livet är ju inte så. Bara Zlatan är bäst. Bara Reinfeld är statsminister. Bara en kan vara bäst i klassen i matte och bara en kan vara lucia. Varför inte möta det och acceptera ömsom vin, ömsom vatten? Jag tycker inte det är så hemskt. Hellre är jag sämst än att alla och ingen är bäst.

I accepterandet av att vi är olika finns fröet till att göra något bra av det man har. Utan att behöva hata det som är svårt.

Sluta hata matte.

Konsulter med mössan i hand

Vilka är vår tids utnyttjade arbetare? Vilka är de som 2009 jobbar övertid med en ständig oro för att få kicken utan uppsägningstid?

Facket och arbetarrörelsen slogs i årtionden för arbetarnas rättigheter och kan med rätta vara stolta över det idag. Men nu har arbetsmarknaden ändrats och det finns nya grupper som inte kan vara säkra på att de får fem veckors semester, bra pension och en uppsägningtid på tre månader.

Kuvade konsulter
Som t ex alla konsulter på Volvo IT i Göteborg som tvingas betala tillbaka pengar för arbete de redan gjort. Annars får de inte fortsätta! Det är nästan så man får en känsla av att konsulterna borde organisera sig och stå upp mot överheten. Kanske bilda en intresseförening. En facklig förening?

Visst, Volvo krisar och det finns säkerligen fog för deras åtgärder. Det intressanta är snarare att Volvo och andra storbolag hyr in konsulter och folk från bemanningsföretag just för att sådana personer kan avskedas utan varsel och uppsägningstid. Det blir inte ens bråk.

För att få förmånen att kunna sparka snabbt betalar man lite mer. Då är det rätt tufft att begära tillbaka pengarna i efterhand. Med hot om uppsägning. Det borde facket ta sig en titt på.

Världens bästa aktietips

Vill ni ha världens bästa aktietips? Sälj aktier så fort en bransch uppfyller följande tre kriterier:

• Det finns tydliga profeter inom området
• Många medelmåttor jobbar där och tjänar väldigt bra
• Vissa ord har plötsligt blivit viktiga

Det hände yuppies på 80-talet, fastighetsbranschen på 90-talet, IT-branschen kring millenieskiftet och nu har finansbranschen åkt dit.

Om ni har svårt att se signalerna så bör ni hänga på dyra barer och krogar och leta efter folk med mycket självförtroende, dyra kläder och väldigt lite substans i vad de berättar. Fråga dem vad de jobbar med och sälj.

På gång ...
Så, vilka branscher eller områden är på gång? Vilka har lagom lyckats uppfylla alla tre kriterierna? Jo ...

• Scrum (projektmetod)
• Tjänsteorienterad IT-arkitektur (SOA)
• Bostadsmäklare
• Genusvetenskap (särskilt statligt finansierade projekt)
• Klimatkompensation

Egentligen viktigt
Det tråkiga i kråksången är att alla branscher och områden jag nämnt ovan egentligen är viktiga och skapar reella värden. Men profeterna går för långt, medelmåttorna skryter för mycket och det plöjs ner på tok för höga belopp i dåliga projekt. Därför är det läge att sälja.

Politiker hakar på
Hela den här hajpcykeln är rätt naturlig för en fri marknad. Det kommer nya saker som blir presenterade som silverkulor. En tid senare inser alla att det inte var en lösning på "allt". Tyvärr rycks även politiker och myndigheter med och tar dyra beslut. Miljarder i sjön är inte ovanligt.

Våra folkvalda representanter måste syna profeterna och ta det försiktigt.

Att gå på knäna

Ni har läst och hört det själva ...

• "BB-personal i Värnamo går på knäna" SR 2007-07-23
• "Fritidspedagoger går på knäna" SR 2007-09-19
• "Maria Ungdom går på knäna" DN 2007-12-05
• "Hård belastning på Källbogården - personalen går på knäna" Piteå-tidningen 2008-05-21
• "Personalen på Tölös nya äldreboende går på knäna" - Hallands nyheter 2008-11-25

I synnerhet svensk sjukvård har gått på knäna så länge jag kan minnas. Jag ser framför mig personal som krälar fram gråtande med såriga knän, på gränsen att duka under av arbetsbördan.

Men varje gång jag besöker svensk sjukvård upplever jag det ganska harmoniskt. På vårdcentralen, intensivvårdsavdelningen, vaccinationscentrum och hos logopeden(!). Undantaget är förstås akuten men där är det just akuta ärenden som tas omhand.

Håller ni med? Eller brukar det kännas superstressigt runt er när ni besöker vården? Det kan ju vara så att jag haft tur eller att jag som ung och frisk inte besöker de delar av vården som går på knäna. Men jag tror att det är den gamla vanliga kombinationen av skygglappar och att ropa "Vargen kommer!".

Alltid värst för en själv
De flesta av oss som har ett jobb tycker att vi arbetar väldigt hårt och tror att andra har det så mycket lättare. Om vi sen blir drabbade av neddragningar eller nya krav så ... går vi på knäna. Men i själva verket så klarar sig både svensk sjukvård och alla vi andra ganska bra. Tror jag.

För att ge lite perspektiv så föreslår jag två minuter med YouTube - "The Crawl". Två kvinnor som gör upp om fjärdeplatsen i extremtävlingen Iron Man. Snacka om att gå på knäna.

Prisoner's Dilemma

Tänk om vi människor kunde samarbeta lite bättre. Om vi inte i tid och otid förstörde för alla andra för att öka vår egen chans att lyckas. Borde vi inte vara smartare än att göra så? Nej, vi är ännu smartare. Det visar sig finnas en matematisk orsak till att vi inte söker största gemensamma lycka - Prisoner's Dilemma.

Fångarna sviker varann
Prisoner's Dilemma, eller fångarnas dilemma på svenska, handlar om matematisk spelteori. Hur maximerar man sin chans att vinna? Vi tar ett litet exempel ...

Antag att två brottslingar, John och Johanna, tas av polisen och förhörs var för sig. Polisen förklarar för John att om han vittnar mot Johanna så får han strafflindring. Polisen förklarar också att om Johanna vittnar mot honom så förlängs hans straff. Motsvarade framförs till Johanna under hennes förhör.

Hur ska John och Johanna göra nu? Det finns fyra möjliga resultat beroende på hur de gör:


För oss som ser tabellen så är det uppenbart att de båda ska hålla tyst och få sex månader var. Men för John och Johanna som sitter i varsitt förhörsrum ser resonemanget annorlunda ut. För John så är det bättre att vittna oavsett vad Johanna visar sig ha gjort! Om hon har hållit tyst så går ju John fri, om hon har vittnat så får de fem år var istället för att John får tio år.

Notera alltså -- det är bättre för individen att vittna oavsett vad den andra gör.

"Ja, men de kan ju ha kommit överens innan om att hålla tyst." Javisst. Men tänk dig Johanna som sitter där. Hon vet att hon kommit överens med John om att hålla tyst. Så han kommer alltså inte vittna mot henne. Då kan ju hon enkelt bli frikänd genom att vittna! Och lagom när hon tänkt den tanken så kommer hon på att John säkert tänker likadant, och kommer förråda henne! Alltså måste hon vittna. Och det måste John med.

Det är "fångarnas dilemma". Från ett egoistiskt perspektiv så lönar det sig alltid att förråda den andra. Och det här ser vi överallt i samhället idag.

Verklighetsexempel ett - nätdejting
Det börjar bli ganska vanligt att nätdejta nuförtiden. Jag har gjort det i ett par omgångar och sett hur det funkar. I korthet kan man säga att är jättemånga killar som skriver jättemånga meddelanden till tjejer som ignorerar 90 % av killarna, blir förbannade på 5 % av dem och kanske kollar lite förstrött på de återstående.

Det här mår vi killar skit av. Vi har inte en chans att nå fram till tjejerna eftersom våra meddelanden drunkar i högar av fyndiga meddelanden, långa meddelanden, korta meddelanden och meddelanden med sexförslag. Observera att i princip alla killar mår dåligt av det här, även dem som skriver "Hej, ska ha lite mysigt ihop? ;)". De får inte heller några svar.

Vi (killarna) vet ju om att om alla skärpte sig och skrev lagom många meddelanden till tjejer som vi verkligen var intresserade av så skulle vi inte bli ignorerade. Men då skulle ju nån djävel börja utnyttja situationen och skicka en massa meddelanden! Så det är lika bra att göra det själv också. Alltså får alla det dåligt. Prisoner's Dilemma.

Verklighetsexempel två - svensk politik
Varför låtsas alltid den politiska oppositionen att regeringen är helt kass och bara gör dåliga saker? När Socialdemokraterna regerade så fanns det inget slut på hur illa Alliansen tyckte det var. Likadant är det nu med ett ständigt gnäll från vänster på Alliansens politik.

Till exempel så var det ju Thomas Bodström som drev FRA-lagen förra mandatperioden. Nu är han jättearg på att regeringen har drivit igenom den. Och Alliansen var jätteupprörd på trängselskatten i Stockholm. Sen behöll de den när de kom till makten.

I debatten ser vi ständigt hur regering och opposition tar varje tillfälle att sänka den andra sidan. I princip aldrig får man höra beröm eller erkännanden. Samtidigt är jag helt övertygad om att landet skulle styras bättre och att vi skulle ha mindre politikerförakt om det fanns mer ärlighet. Om Mona Sahlin sa att jobbskatteavdraget för dem som tjänar minst faktiskt var ett jäkligt bra beslut. Om borgerligheten oftare erkände de stora saker som arbetarrörelsen faktiskt åstadkommit i Sverige.

Rikspolitiker är inte korkade. De fattar också att det vore bättre om debatten var mer ärlig och sansad. Men samtidigt så skulle ju motståndaren då kunna hugga dem i ryggen. "Så det är lika bra att vi skäller på dem och säger att deras förslag är kass!" Prisoner's Dilemma igen. Alla får det dåligt.

Slutsats
Jag som ingenjör gillar att söka optimala lösningar. Men samhället låter sig inte styras så. Jag har insett att jag måste förhålla mig till fenomen som Prisoner's Dilemma och inte bara bli förbannad på att världen är så full av svek och oärlighet.

Vi funkar helt enkelt så att vi förutsätter att vår motståndare kommer utnyttja varje tillfälle att sänka oss. Kanske är det i själva verket en ganska robust lösning?


PS. Jag vill passa på att tacka mina vänner Rolle och Dan B J för att de uppmärksammat mig på det här fenomenet. DS.

Var står vänstern imorgon?

Jag brukar då och då läsa in mig på var Ung vänster står. Det är ett bra sätt att prova nya perspektiv och ifrågasätta min egen ståndpunkt. Dessutom ger det en fingervisning om vad vänstern kommer driva imorgon.

Några intressanta delar ur deras principprogram och åsiktsförklaringar på nätet ...

Ett erkännande av historien
Den svenska vänstern har sedan murens fall tagit avstånd från sina tidigare bundsförvanter. Ordet kommunist togs bort ur partinamnet och ord som leninism och maoism har bytts mot mjukare varianter som marxism och socialism. En högerorientering om ni frågar mig. Extra kul då att det syns även i Ung vänsters retorik! I deras principprogram står att läsa

"Kapitalismen har möjliggjort stora framsteg för mänskligheten i form av teknisk utveckling, stegrad arbetsproduktivitet och skapandet av förutsättningar för utvidgade politiska och sociala rättigheter."

Man har också insett att planekonomin var en komplicerad väg

"En lärdom vi kan dra från de forna öststaterna är att en överdriven detaljstyrning av ekonomin är ytterst ineffektiv."

Jag tror helt enkelt den offentliga debatten har bitit. Tron på att styra människor och verksamheter utifrån samhällsideal har fått sig en rejäl törn. Och insikten om att en fri marknad leder till en sjuhelsikes verksamhet har slagit rot. Hos vänstern.

Klassamhället
Analysen att samhället är uppdelat i klasser lever kvar i allra högsta grad.

"Klassförtrycket yttrar sig på en mängd olika sätt. Arbetarklassen har lägre inkomster, en lägre levnadsstandard, drabbas hårdare av sjukdomar och arbetsskador och har i praktiken inte tillgång till utbildning och kultur i samma utsträckning som borgarklassen. Den viktigaste yttringen är dock ojämlikheten mellan klasser vad gäller makt och inflytande i samhället och möjligheten att påverka sitt eget liv."

Ung vänster anser att demokratin måste utvidgas till att gälla även arbetsplatserna. Det är först då arbetarklassen kan få möjlighet att påverka sitt eget liv. Man kallar det för ekonomisk demokrati och det främsta vapnet verkar vara löntagarfonder.

Löntagarfonder var ett LO-förslag på 70-talet som syftade till att arbetarna gradvis skulle ta över ägandet av näringslivet. Företagen skulle tvingas betala ut 20 % av sin vinst i form av aktier till fonder som styrdes av arbetarna. LO-kongressen klubbade förslaget och eftersom de hade en direkt koppling till Socialdemokraterna så blev det hela svensk lag på 80-talet, om än i modifierad form. Regeringen Bildt avskaffade löntagarfonderna under tidigt 90-tal.

Löntagarfonder handlar en långtgående socialisering av näringslivet. Sverige har varit ensamma i världen med en sån lag. Nyss.

Revolutionen
Tidigare när jag läst om Ung vänsters idéprogram har jag förfasats över deras tro på den väpnade revolutionen. Fria val och yttrandefrihet räcker tydligen inte för att ändra på samhället. Och fortfarande står att läsa

"Ung Vänster är ett revolutionärt ungdomsförbund."

"Demokratin kan inte inskränkas till att bara gälla ett antal regler och lagar. (...) Civil olydnad är ett värdefullt instrument för att väcka intresse och skapa politiskt medvetande."

Men man vill hålla sig till icke-våld så länge det går. Skönt.

Förstatligande av egendom
Ung vänster anser fortfarande att staten ska konfiskera stora delar av näringslivet

"En särskild strategisk betydelse har reformer som undandrar verksamheter från kapitalets makt, förstatliganden av banker och större industrier, liksom reformer som stärker de arbetandes makt och rättigheter på arbetsplatserna."

"Det socialistiska samhället kan innefatta olika ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande."

"I förlängningen vill vi avskaffa den privata egendomsrätten över produktionsmedlen."

Jag mår verkligen dåligt av att läsa den där sista meningen år 2009.

Feminism
Hela vänsterrörelsen har ju gjort en stor grej av feminismen sedan Gudrun Schymans dagar. Men könskampen är faktiskt inte del av den traditionella klasskampen.

Johan Lönnroth, tidigare vänsterpartist, refererar boken "Feminism och marxism, en förälskelse med förhinder" som berättar att Marx samhällsanalys inte innehöll många tankar om könsmakt och könsmotsättningar. "Marx själv var för övrigt i sitt privatliv en utpräglad patriark."

Idén om jämställdhet kommer faktiskt från liberalismen och makarna John och Harriet Mill, inte från Marx eller Lenin. Trots det har vänstern inklusive Ung vänster gjort det till något av en paradfråga.

"En av de viktigaste uppdelningarna inom arbetarklassen är den mellan män och kvinnor. Könsmaktsordningen har inneburit att män överordnats kvinnor, vilket gjort det svårare att bygga en stark solidaritet inom arbetarklassen."

Ung vänster ser också arbetaren som en "hon" och har intressant nog rensat hela sitt principprogram på manliga pronomen utom ett ensamt "honom" i en mening om männens förtryck.

"Mannen klipper gradvis av kvinnans kontakt med omvärlden och snart har hon bara honom att relatera till och få bekräftelse av."

Jag tycker det är i grunden bra att någon sätter jämställdhetsfrågan på agendan. Synd bara att liberalerna tappade initiativet.

Den nya arbetaren
Sist men inte minst kan jag glatt konstatera att Ung vänster har börjat ana den förändring som sker på arbetsmarknaden. Man har börjat se den nya arbetaren.

"Daglönarsystemet har, i form av så kallade uthyrningsfirmor och timvikariat, återvänt till den svenska arbetsmarknaden."

För så är det ju. De traditionellt LO-anslutna är ju inte dem som arbetar under stenhårda villkor, i dålig arbetsmiljö, mer än 40 timmar i veckan och till låg lön. Nej, i den kategorin hittar vi folk på bemanningsföretag, egna företagare, utländsk arbetskraft och de så kallat papperslösa. För att inte tala om alla konsulter som sparkas ut med en minuts varsel.

Morgondagens vänster bättre
Allvarligt talat så känns Ung vänster på sina håll fräschare än Lars Ohly, trots att de är ett revolutionärt ungdomsförbund. Jag tycker man kan ana att vissa hemskare delar av principprogrammet handlar mer om pliktskyldighet än om övertygelse.

I grunden ser jag ett gäng unga människor som tror på demokrati i det lilla. Att leva och verka i ett kollektiv eller kooperativ där det är OK att vara lite udda eller mindre arbetsför. Alltihop som en reaktion på att livet i allmänhet är rätt tufft.

För min del får de mer än gärna arbeta i kooperativ. Hey, jag är ju liberal!


Referenser
Ung vänsters principprogram (pdf)
Ung vänster om ekonomisk demokrati
Johan Lönnroth om Marx och feminism
Löntagarfonder

Make Me Feel Important

Everyone has an invisible sign hanging from their neck saying, 'Make me feel important.' Never forget this message when working with people.

Orden kommer från Mary Kay Ash. En av USAs största entreprenörer, en affärskvinna som höll Den gyllene regeln som sin ledstjärna -- "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Är vi egoister allihop?
Make me feel important. Skylten hänger om min hals och om din hals. Vi vill vara där vi känner oss behövda. I valet av partner. På jobbet. I kompisgänget.

En del missar poängen och ser hela fenomenet som egoism. Sån där mörk, parasitisk egoism som bara kallhamrade kapitalister och kriminella uppvisar. De tror att 'Make me feel important' också innebär motsatsen -- att alla andra ska göras betydelselösa. Det är inte sant. Uttrycket säger bara att du och jag vill betyda något och att en stor del av vår tid upptas av den viljan.

Där hittar vi förklaringen till vår karriärssträvan, nördarnas drivkraft, intresset för att bli kändis och inte minst viljan att skaffa barn. För aldrig är människan så viktig som för sina barn. They make you feel important.

John är viktig
Jag är viktig. För cirka ett halvår sen började jag lägga ut min egen musik på nätet. En jätteviktig grej för mig. Jag var nervös. Hur skulle den tas emot? Vilken låt var bäst?

Jag mejlade alla jag känner. "Nu är min musik här. Gud, vad ni måste ha väntat!" Men det kom ingen översvallande reaktion. Jag har kompisar och gamla flickvänner som fortfarande inte lyssnat på en enda låt. Trots påminnelser. De har inte ens tre minuter över för mig och min musik. Hur kan de inte bry sig? Jo, för att de håller på med något mycket viktigare -- sina egna liv.

Mänsklighetens fundament
Jag tror viljan att vara viktig och behövd är ett av mänsklighetens fundament. Vi är miljarder unika människor, alla värda vår tid på jorden, alla värda att uppmärksammas. Ingen stat eller organisation kan ge uppmärksamhet åt alla. Därför är vi självupptagna. Vi tycker att våra egna liv är superviktiga. Våra närmaste vänner och vår familj inkluderas i den där sfären och utgör små egna solsystem.

Som exempelvis igår när jag var ute och sprang med Team Stockholm Marathon. Vi var en grupp på ca 50 personer som sprang ihop. Eller nej, vi sprang inte ihop utan samtidigt och i grupp. Jag tittade på vad de andra gjorde. De studerade sina egna fötter med de nya löparskorna, pratade om sig själva med någon annan i gruppen och hade i allmänhet full fokus på sig själva och sin löpning.

Sökandet efter lyckan
Fjärde juli 1776 skrev Thomas Jefferson i USAs självständighetsförklaring:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.

Alla har rätt att söka lyckan. Jag tycker det är så vackert att jag har nästan börjat gråta när jag har tänkt på det. USA är faktiskt ensamma om att ha den rätten i sin grundlag. Ett erkännande av att vi människor har våra egna drömmar och att ingen stat eller organisation kan veta bättre än du själv om vad som är viktigt för dig.

En bekant bad mig dock läsa in mig mer på övergreppen mot indianerna innan jag tolkade in för mycket i "all men". Tanken var nog större än verkligheten.

Liberalismens kärna
Orden om varje människas rätt att söka lyckan antas vara inspirerade av filosofen och liberalisten John Locke. De ligger i min mening mycket nära liberalismens kärna.

I de stora drömmarna såväl som de små finns meningen med livet. Att få chansen att leva sin dröm, eller åtminstone sträva efter den, det är betydelsen av frihet. Din dröm skiljer dig från alla andra människor på jorden. Därför är det vårt gemensamma ansvar att låta så många som möjligt söka sin lycka.

Make me feel important.

Nöden alla uppfinningars moder

Nöden är alla uppfinningars moder brukar man säga. Oftast till barn som gjort något klurigt när de saknat leksaker. Men talesättet gäller även vuxna.

Just nu står världens fordonsindustri inför två gigantiska utmaningar -- finanskrisen och klimatkrisen. Det intressanta är att de två kriserna samverkar. Redan innan finanskrisen så började efterfrågan på stora bränsleslukande bilar bytas mot efterfrågan på miljösnällare alternativ.

Kändisar är trendkänsliga och vände sig från stora Hummers till Toyotas hybridbil Prius. Jack Nicholson, Salma Hayek, Leonardo DiCaprio, Cameron Diaz med flera har hakat på och det hela uppmärksammas på webbsidor som Celebrity Hybrid Drivers.

Nöd är obehagligt
När vi tänker på den där nöden som ska ge oss kraft och inspiration att tänka nytt så ser vi framför oss lite lagom stress, några månaders sjunkande vinst och kanske en arg chef. Vi ser inte massvarsel, konkurser och prat om depression. Det är ett misstag.

Nöd är nöd. Det måste bli total kris och undergångsstämning för att vågade idéer ska få stöd och för att nya perspektiv ska prövas. No pain, no gain. Och det är det som händer nu. Först nu, under galgen, är amerikansk och europeisk bilindustri beredda att totalt ompröva sina lösningar.

Nya, bättre bilar
Jag är övertygad om att finanskrisen kommer ge oss och klimatet bättre bilar. Volvo har t ex precis kommit med en ny, supereffektiv dieselmotor. Visst, den har inte konstruerats de senaste två månaderna men färdigställandet har nog skyndats på.

Och tänk er vilka smarta lösningar vi kommer få se de närmsta åren! Även om initiativ som norska Think just nu också drabbas av finansoron och står vid ruinens brant . Skulle Think gå under är jag säker på att kunskapen de byggt upp kommer till nytta i en någon ny konstellation. Kanske via regeringens stödpengar för forskning?

"Men du, det är grymt avancerade saker du pratar om!"

Ja, jag vet. Jag är själv ingenjör och förstår att hybridbilar, minskade koldioxidutsläpp och en deciliter bränsle per mil inte är en enkel match. Men nöden är alla uppfinningars moder. Och nu är nöden här, kanske i fem år för bilindustrin.

Det tackar klimatet för!

Hantverkarkebaben

Låt oss anta att du behöver ta hjälp av en hantverkare. Om han/hon ska ha råd att köpa en kebab efter utfört arbete, hur mycket måste du då dra in, och hur mycket blir skatt? Vad kostar egentligen hantverkarkebaben?

Svensk skatt
Vi har höga inkomstskatter i Sverige. Skattetrycket drevs upp för att klara andra världskriget men permanentades sen för att finansiera sociala reformer som folkpension, semesterrätt och föräldrapenning.

Vi har också hög moms i Sverige. Så hög att folk jag pratat med i Sydostasien och USA vägrar tro mig. Den dök upp som "omsättningsskatt" under andra världskriget. Avskaffades efteråt men återuppstod som "mervärdesskatt" för att finansiera barnbidrag, förlängd grundskola och allmän sjukförsäkring.

Sist men inte minst har vi arbetsgivaravgifter, i folkmun sociala avgifter. 2008 var de 32,42 % av lönen. Leta gärna efter den på ditt senaste lönebesked.

En kebab - 100 kr
Om hantverkaren ska kunna köpa en kebab för 40 kr så måste du betala 100 kr för hans/hennes arbete. 100 kr ur din plånbok, sen dras momsen på 20 kr, hantverkarens arbetsgivaravgift 19 kr och sist inkomstskatt på 19 kr. Kvar 42 kr.

En kebab - 262 kr!
Men för att du ska kunna betala 100 kr så måste du ju ha (för-)tjänat de pengarna. OK, du får ut en hundring. Då har din chef redan betalat in arbetsgivaravgift på 64 kr och inkomstskatt på 98 kr. Du måste alltså dra in 262 kr till ditt jobb för att kunna se till att hantverkaren får lunch.

ROT-avdrag för att staten skäms
Den här typen av beräkningar blir alltid lite extrema. Men det är ju grunden till att staten kan införa ROT-avdrag på vissa hantverkstjänster för att stimulera ekonomin. Man vet helt enkelt att skattetrycket är enormt i den sektorn. Och folket jublar! ROT-avdragen är inget mindre än ett erkännande av att det inte är rimligt. 262 kr för en kebab.

Undrar just vad kebabkillen fick i fickan?


Referenser
De svenska skatternas historia
Ekonomifakta
Allt du behöver veta om ROT-avdraget

Får man slå sina barn?

Får man slå sina barn? Ingår det i föräldrarnas fria val av uppfostran? Ingår det kanske också i den svenska skolans uppfostran? Ja! tyckte svenska folket. Nej! tyckte politikerna, med kommunisterna i spetsen.

Låt mig först ge en kort historisk exposé över svensk barnaga, och sen erbjuda mina tankar ...

En kort historisk exposé
Vid krigsslutet 1945 drev kommunisterna ett förbud mot skolaga. De röstades ner av högern och Socialdemokraterna. Varför? Jo, folket tyckte att aga var bra. I en enkät 1948 uttryckte ca 70 % av svenska lärare att de ville ha kvar skolagan. Ca 40 % av dem agade också aktivt.

Det tog ända fram till 1958 innan skolaga förbjöds. Mot svenska folkets vilja. Fortfarande 1965 var mer än halva befolkningen för aga i barnuppfostran. Ytterligare ett år senare visade en SIFO-undersökning att 57 % av kvinnorna och 65 % av männen ville återinföra skolagan.

I slutet av 60-talet svängde så opinionen. Tio år efter att skollagen ändrats var nu över hälften av svenskarna negativa till barnaga och i början av 70-talet var det nästan två tredjedelar som var negativa.

1978 var riksdagen så redo att förbjuda all barnaga, även den i hemmet. Alla utom ett par ledamöter på den kristna högern röstade för den nu gällande lydelsen:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

1981 var tre fjärdedelar av svenskarna negativa till barnaga. Antalet polisanmälningar om misshandel mot barn i åldern 0-6 år var 200 st.

1994 var nio av tio av svenskar mot barnaga. Antalet polisanmälningar om misshandel mot barn i åldern 0-6 år var 830 st.

Och här står vi nu. Med en solid övertygelse om att fysisk fostran av barn är fel på alla sätt. Svenskarnas benägenhet att anmäla barnmisshandel fortsätter öka skriver DN och Allt om barn.

Politiskt ledarskap
Vad kan den här historieskrivningen ge oss? Jo, ett verkligen intressant exempel på när politisk vilja kan gå före en folkopinion. Det finns alltså utrymme för framgångsrikt ledarskap i opinionsmässig motvind, och det gör mig glad.

Politik är nämligen inte bara en förlängning av den dagsaktuella folkviljan. Det handlar också om att försöka se längre, att tänka nytt och hitta de där obelysta perspektiven. I fallet barnaga var nyckeln det så kallade barnperspektivet. Ett ganska oprövat grepp i mitten av 1900-talet. Ett ganska vanligt grepp idag.

Politisk elit?
Så hur långt kan vi ta resonemanget om ledarskap mot opinionen? Ska vi ha en politisk elit som vet bättre än folket? Nej, det har prövats i exempelvis Sovjet och Kina med känt resultat.

Min grundinställning är att folkviljan är utgångspunkt för den politiska vardagen, dvs inte bara på valdagen. Men jag är inte konservativ utan liberal. Sverige ska inte alltid se ut som idag. Jag tror på en bättre morgondag och att de idéer som bygger den morgondagen kommer att komma från en minoritet och sen växa till en majoritet via debatt och politiskt ledarskap.

Här behövs större ledarskap!
Det finns minst två bra exempel på frågor som jag tycker skulle må bra av större politiskt ledarskap.

• Drogpolitiken. Vi har en massa svenska medborgare som lever i yttersta misär, nämligen våra narkomaner. Och folkviljan verkar tycka det är ett rättmätigt straff för deras misstag att hamna i knarkträsket. Jag tycker vi borde ge dem ett bättre liv även om de inte lyckas sluta knarka. Ingen ska straffas med HIV, gulsot, trasiga tänder och bostadslöshet. De är lika mycket medborgare som någon av oss andra.
• Integrationspolitiken. Integrationen av svenska invandrare går trögt samtidigt som snart sagt alla politiska lösningsförslag får rasiststämpel direkt. Jag tycker Folkpartiet har visat en del mod på den här punkten. Kanske inte alla förslag varit klockrena men för mig är det uppenbart att invandrare som inte lär sig svenska aldrig kommer integreras i Sverige och kunna vara del av demokratin. De kommer aldrig kunna delta i debatten och kritisera ledarskapet. För mig är det en fråga om frihet. Alla svenska barn måste gå i skola för att kunna ta egna, fria beslut. Det fattade liberalerna när de drev införandet av den obligatoriska folkskolan under 1800-talet. När ska vi fatta hur viktigt språket är för våra invandrare?

Referenser
C-uppsats om den svenska agadebatten
Barnombudsmannen om aga

2009 - krisens år?

Gott nytt år! Mitt bloggande startar som planerat idag, första dagen på det nya året. Ett krisens år om man får tro media, politiker och förstå-sig-påare.

Liknar 30-talet
Reinfeldt med flera jämför dagens finanskris med krisen mellan världskrigen - "Världen upplever en finansiell kris som inte sett sin motsvarighet sedan depressionen på 1930-talet."

Finansiellt är det säkert sant. Men alla vi som läser den sortens jämförelser ser framför oss soppkök och massarbetslöshet. Depressionen på 30-talet ledde till Hitlers maktövertagande i Tyskland och utgjorde dessutom en språngbräda för andra diktatorer som Stalin och Mussolini. Slutklämmen på hela depressionseländet blev andra världskriget, koncentrationsläger och atombomben.

Så är vi verkligen på väg ner i bråddjupet igen? Nej. Ta bara de faktum att USA har fått sin första svarta president, Europa står enat i en union och kommunismen i princip har försvunnit. Det kommer inte bli någon ny depression i stil med 30-talet. Så sluta jämföra med det.

Statliga åtgärder
Många på högerkanten ropar på åtgärder a la Keynes där staten går in aktivt och köper varor och tjänster för att stävja arbetslösheten. "Om jag var politiker i dag skulle jag tillämpa keynesiansk finanspolitik. Sverige har ett stort statligt budgetöverskott. Regeringen borde spendera ett par procent av det på ett paket för att stimulera ekonomin", säger till exempel Björn Savén, ordförande i Rikskapitalbolaget IK. Det har till och med pratats om att svenska staten ska köpa upp Volvos och Saabs personbilstillverkning.

Vad är det för tokerier? Just när vi börjar få ordning på vad staten ska och inte ska hålla på med så kommer idéer om planekonomi på tapeten. Statligt ägande av bolag är bara en garanti för ineffektivitet och slöseri med offentliga medel. Visst, det blåser snålt i ekonomin just nu. Men att lågkonjunkturer följer efter högkonjunkturer är ingen nyhet. Och att industrier som inte klarar konkurrensen går under är bra. Även om det är svenska industrier.

Staten får gärna ta tillfället och satsa på den offentliga sektorn. Under lågkonjunkturen kommer det finnas gott om kompetent arbetskraft för att modernisera svensk vård och omsorg till exempel. Men håll de statliga tassarna borta från företagandet.

Kapitalismens fall
Riksdagsledamöter på vänsterkanten pratar sig varma om kapitalismens fall - "Det kan mycket väl vara inledningen till kapitalismens fall vi ser nu. Även om man kan hålla det flytande ett antal år till, med hjälp av någon tillfällig högkonjunktur, så har klyftorna i världen vuxit så pass mycket att det kommer att vara nödvändigt med en total kursändring politiskt och ekonomiskt." skriver Torbjörn Björlund (v) på sin blogg.

Det här är inte kapitalismens fall. Det är kapitalismens triumf! Istället för att undermåliga företagare och chefer får fortsätta så går deras bolag i konkurs. Carnegie pysslade med dåliga investeringar - kapitalismen nitade dem. Saabs biltillverkning har gått med förlust i minst tjugo år - kapitalismen säger stopp. Kina tillverkar billigare konsumentvaror än vi i Sverige - kapitalismen kräver att vi gör något nytt, mer avancerat.

Om alternativet är att någon politiker i stil med Lars Ohly ska bestämma vilka företag som är bra så röstar jag på kapitalismen hundra gånger av hundra. Må bästa bolag överleva.

2009 - möjligheternas år!
Kris, kris, kris, påstår media. Samtidigt säger många i min närhet att de inte sett till någon kris. Kollegorna i IT-branschen har mer än fullt upp och jobbar övertid. Min frisör sa sponant att han hade mer att göra än någonsin och inte förstod sig på krisrubrikerna. Taxichauffören i Köping berättade att han och hans kollegor inte sett den minsta dipp i antalet körningar och att han inte hörde mycket om krisen från sina kunder. Och då snackar vi alltså Köping ... med Volvo som ortens största bolag.

Nya möjligheter öppnas när förändringens vindar blåser. Du och jag kan få helt nya chanser. Människan vill utvecklas oavsett vad Expressen och Aftonbladet skriver. Det finns massor att göra, inte minst inom svensk sjukvård.

Välkommen till 2009 - möjligheternas år!