söndag 18 januari 2009

Prisoner's Dilemma

Tänk om vi människor kunde samarbeta lite bättre. Om vi inte i tid och otid förstörde för alla andra för att öka vår egen chans att lyckas. Borde vi inte vara smartare än att göra så? Nej, vi är ännu smartare. Det visar sig finnas en matematisk orsak till att vi inte söker största gemensamma lycka - Prisoner's Dilemma.

Fångarna sviker varann
Prisoner's Dilemma, eller fångarnas dilemma på svenska, handlar om matematisk spelteori. Hur maximerar man sin chans att vinna? Vi tar ett litet exempel ...

Antag att två brottslingar, John och Johanna, tas av polisen och förhörs var för sig. Polisen förklarar för John att om han vittnar mot Johanna så får han strafflindring. Polisen förklarar också att om Johanna vittnar mot honom så förlängs hans straff. Motsvarade framförs till Johanna under hennes förhör.

Hur ska John och Johanna göra nu? Det finns fyra möjliga resultat beroende på hur de gör:


För oss som ser tabellen så är det uppenbart att de båda ska hålla tyst och få sex månader var. Men för John och Johanna som sitter i varsitt förhörsrum ser resonemanget annorlunda ut. För John så är det bättre att vittna oavsett vad Johanna visar sig ha gjort! Om hon har hållit tyst så går ju John fri, om hon har vittnat så får de fem år var istället för att John får tio år.

Notera alltså -- det är bättre för individen att vittna oavsett vad den andra gör.

"Ja, men de kan ju ha kommit överens innan om att hålla tyst." Javisst. Men tänk dig Johanna som sitter där. Hon vet att hon kommit överens med John om att hålla tyst. Så han kommer alltså inte vittna mot henne. Då kan ju hon enkelt bli frikänd genom att vittna! Och lagom när hon tänkt den tanken så kommer hon på att John säkert tänker likadant, och kommer förråda henne! Alltså måste hon vittna. Och det måste John med.

Det är "fångarnas dilemma". Från ett egoistiskt perspektiv så lönar det sig alltid att förråda den andra. Och det här ser vi överallt i samhället idag.

Verklighetsexempel ett - nätdejting
Det börjar bli ganska vanligt att nätdejta nuförtiden. Jag har gjort det i ett par omgångar och sett hur det funkar. I korthet kan man säga att är jättemånga killar som skriver jättemånga meddelanden till tjejer som ignorerar 90 % av killarna, blir förbannade på 5 % av dem och kanske kollar lite förstrött på de återstående.

Det här mår vi killar skit av. Vi har inte en chans att nå fram till tjejerna eftersom våra meddelanden drunkar i högar av fyndiga meddelanden, långa meddelanden, korta meddelanden och meddelanden med sexförslag. Observera att i princip alla killar mår dåligt av det här, även dem som skriver "Hej, ska ha lite mysigt ihop? ;)". De får inte heller några svar.

Vi (killarna) vet ju om att om alla skärpte sig och skrev lagom många meddelanden till tjejer som vi verkligen var intresserade av så skulle vi inte bli ignorerade. Men då skulle ju nån djävel börja utnyttja situationen och skicka en massa meddelanden! Så det är lika bra att göra det själv också. Alltså får alla det dåligt. Prisoner's Dilemma.

Verklighetsexempel två - svensk politik
Varför låtsas alltid den politiska oppositionen att regeringen är helt kass och bara gör dåliga saker? När Socialdemokraterna regerade så fanns det inget slut på hur illa Alliansen tyckte det var. Likadant är det nu med ett ständigt gnäll från vänster på Alliansens politik.

Till exempel så var det ju Thomas Bodström som drev FRA-lagen förra mandatperioden. Nu är han jättearg på att regeringen har drivit igenom den. Och Alliansen var jätteupprörd på trängselskatten i Stockholm. Sen behöll de den när de kom till makten.

I debatten ser vi ständigt hur regering och opposition tar varje tillfälle att sänka den andra sidan. I princip aldrig får man höra beröm eller erkännanden. Samtidigt är jag helt övertygad om att landet skulle styras bättre och att vi skulle ha mindre politikerförakt om det fanns mer ärlighet. Om Mona Sahlin sa att jobbskatteavdraget för dem som tjänar minst faktiskt var ett jäkligt bra beslut. Om borgerligheten oftare erkände de stora saker som arbetarrörelsen faktiskt åstadkommit i Sverige.

Rikspolitiker är inte korkade. De fattar också att det vore bättre om debatten var mer ärlig och sansad. Men samtidigt så skulle ju motståndaren då kunna hugga dem i ryggen. "Så det är lika bra att vi skäller på dem och säger att deras förslag är kass!" Prisoner's Dilemma igen. Alla får det dåligt.

Slutsats
Jag som ingenjör gillar att söka optimala lösningar. Men samhället låter sig inte styras så. Jag har insett att jag måste förhålla mig till fenomen som Prisoner's Dilemma och inte bara bli förbannad på att världen är så full av svek och oärlighet.

Vi funkar helt enkelt så att vi förutsätter att vår motståndare kommer utnyttja varje tillfälle att sänka oss. Kanske är det i själva verket en ganska robust lösning?


PS. Jag vill passa på att tacka mina vänner Rolle och Dan B J för att de uppmärksammat mig på det här fenomenet. DS.

3 kommentarer:

Levsa sa...

Ett närliggande exempel: Det första vissa gör när de kommer in på en restaurang eller café är att lägga sina jackor på några lediga stolar och sen ställa sig i kö för att handla. Under tiden de handlar är platserna oanvändbara, och de som stod före dem i kön och har handlat färdigt hittar ingenstans att sitta. De har i princip trängt sig före i kön. Eftersom folk gör så här blir andra tvungna att göra likadant för att vara säkra på att ha plats när de har handlat sin mat. Resultatet är att det på ett café kan vara 10-20% av platserna som är oanvända, hela tiden, kanske i 10 minuter långa perioder. Om alla gjorde rätt, dvs handlade först och satte sig sen, skulle fler få plats, men vissa riskera att inte ha plats när de har handlat.

Hasse sa...

Jag tror att det här är en punkt som skiljer olika samhällen från varandra, att spelrymden för Prisoner's dilemma varierar. Situationerna där vi _måste_ lita på varandra för det allmännas bästa är olika i antal och omfattning. I vårt samhälle är det väldigt många situationer som vi aldrig tänker på därför att vår tilltro till varandra är rotad i kulturen.

John Wilander sa...

Du har givetvis rätt, Hasse. Det du berör är vad som kallas socialt kapital.

Min vän Mikael upplyste mig om termen för ett tag sen och jag har rotat en del i det. Planen är att skriva om just den grejen framöver. Det sociala kapitalet i Sverige är stort och det har sina orsaker och konsekvenser.

Levon, ditt exempel stämmer klockrent. På universitetsrestaurangen i Singapore var det hemskt. Tomma stolar med jackor överallt.