Får man slå sina barn?

Får man slå sina barn? Ingår det i föräldrarnas fria val av uppfostran? Ingår det kanske också i den svenska skolans uppfostran? Ja! tyckte svenska folket. Nej! tyckte politikerna, med kommunisterna i spetsen.

Låt mig först ge en kort historisk exposé över svensk barnaga, och sen erbjuda mina tankar ...

En kort historisk exposé
Vid krigsslutet 1945 drev kommunisterna ett förbud mot skolaga. De röstades ner av högern och Socialdemokraterna. Varför? Jo, folket tyckte att aga var bra. I en enkät 1948 uttryckte ca 70 % av svenska lärare att de ville ha kvar skolagan. Ca 40 % av dem agade också aktivt.

Det tog ända fram till 1958 innan skolaga förbjöds. Mot svenska folkets vilja. Fortfarande 1965 var mer än halva befolkningen för aga i barnuppfostran. Ytterligare ett år senare visade en SIFO-undersökning att 57 % av kvinnorna och 65 % av männen ville återinföra skolagan.

I slutet av 60-talet svängde så opinionen. Tio år efter att skollagen ändrats var nu över hälften av svenskarna negativa till barnaga och i början av 70-talet var det nästan två tredjedelar som var negativa.

1978 var riksdagen så redo att förbjuda all barnaga, även den i hemmet. Alla utom ett par ledamöter på den kristna högern röstade för den nu gällande lydelsen:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

1981 var tre fjärdedelar av svenskarna negativa till barnaga. Antalet polisanmälningar om misshandel mot barn i åldern 0-6 år var 200 st.

1994 var nio av tio av svenskar mot barnaga. Antalet polisanmälningar om misshandel mot barn i åldern 0-6 år var 830 st.

Och här står vi nu. Med en solid övertygelse om att fysisk fostran av barn är fel på alla sätt. Svenskarnas benägenhet att anmäla barnmisshandel fortsätter öka skriver DN och Allt om barn.

Politiskt ledarskap
Vad kan den här historieskrivningen ge oss? Jo, ett verkligen intressant exempel på när politisk vilja kan gå före en folkopinion. Det finns alltså utrymme för framgångsrikt ledarskap i opinionsmässig motvind, och det gör mig glad.

Politik är nämligen inte bara en förlängning av den dagsaktuella folkviljan. Det handlar också om att försöka se längre, att tänka nytt och hitta de där obelysta perspektiven. I fallet barnaga var nyckeln det så kallade barnperspektivet. Ett ganska oprövat grepp i mitten av 1900-talet. Ett ganska vanligt grepp idag.

Politisk elit?
Så hur långt kan vi ta resonemanget om ledarskap mot opinionen? Ska vi ha en politisk elit som vet bättre än folket? Nej, det har prövats i exempelvis Sovjet och Kina med känt resultat.

Min grundinställning är att folkviljan är utgångspunkt för den politiska vardagen, dvs inte bara på valdagen. Men jag är inte konservativ utan liberal. Sverige ska inte alltid se ut som idag. Jag tror på en bättre morgondag och att de idéer som bygger den morgondagen kommer att komma från en minoritet och sen växa till en majoritet via debatt och politiskt ledarskap.

Här behövs större ledarskap!
Det finns minst två bra exempel på frågor som jag tycker skulle må bra av större politiskt ledarskap.

• Drogpolitiken. Vi har en massa svenska medborgare som lever i yttersta misär, nämligen våra narkomaner. Och folkviljan verkar tycka det är ett rättmätigt straff för deras misstag att hamna i knarkträsket. Jag tycker vi borde ge dem ett bättre liv även om de inte lyckas sluta knarka. Ingen ska straffas med HIV, gulsot, trasiga tänder och bostadslöshet. De är lika mycket medborgare som någon av oss andra.
• Integrationspolitiken. Integrationen av svenska invandrare går trögt samtidigt som snart sagt alla politiska lösningsförslag får rasiststämpel direkt. Jag tycker Folkpartiet har visat en del mod på den här punkten. Kanske inte alla förslag varit klockrena men för mig är det uppenbart att invandrare som inte lär sig svenska aldrig kommer integreras i Sverige och kunna vara del av demokratin. De kommer aldrig kunna delta i debatten och kritisera ledarskapet. För mig är det en fråga om frihet. Alla svenska barn måste gå i skola för att kunna ta egna, fria beslut. Det fattade liberalerna när de drev införandet av den obligatoriska folkskolan under 1800-talet. När ska vi fatta hur viktigt språket är för våra invandrare?

Referenser
C-uppsats om den svenska agadebatten
Barnombudsmannen om aga