Vi behöver en internationell mansdag

Idag är det internationella kvinnodagen med tillhörande intressanta artiklar i SvD och DN.

Samtidigt aktualiseras en gammal fråga - var är den internationella mansdagen? Det klassiska svaret man får är att "män uppmärksammas alla andra dagar på året". Sant. Men var det inte det vi ville ändra på? Ville vi inte ändra på att män åtnjuter en självklart högre status än kvinnor och prioriteras 364 dagar av 365? Att inte ha en mansdag bekräftar just den samhällsordning vi vill arbeta bort. Att inte ha en mansdag gör kvinnodagen sämre.

Många slag i luften
Alltför ofta så blir manifestationer för jämställdhet bara en bekräftelse av rådande tillstånd. Som när olika föreningar vid Linköpings universitet anordnade tjejmiddagar där servitörerna var killar som kläddes av under festens gång. På slutet hade de bara ett par fasttejpade kalsonger på sig. Tjejerna såg det som ett slag för sin sak - nu får killarna vara objekt! Jag såg det som slag i luften.

Skulle en motsvarande middag med avklädda tjejer vara OK? Nej. Det är nämligen fundamentalt annorlunda för en tjej att bli avklädd än en kille. Vi killar kan vara coola och behålla vår status trots att kläderna faller, medan en strippande tjej får låg status. Jämför Chippendales med valfri professionell kvinnlig strippa. De bedöms helt olika. Tjejstrippan är ett människoöde medan Chippendales är hjältar.

Så det tjejerna i Linköping gjorde var att cementera att män "får" strippa utan att tappa status. Och könsrollerna består.

En mansdag skulle jämställa oss
Om vi skulle införa en mansdag så går vi mot jämställdhet. Det finns då varsin dag med fokus på respektive köns utmaningar och utveckling. Männen får precis som kvinnorna snällt vänta med sina frågor till sin dag. Och vet ni vad - de som är emot jämställdhet skulle tappa ännu ett argument. Argumentet ...

... Varför har vi ingen mansdag?