Är det kört för Island?

P1:s program Godmorgon världen! hade idag ett intressant inslag om vårt nordiska syskonland Island. Och i morse vaknade vi till nyheten att den isländska befolkningen permanentat sin vänsterregering som tog över efter Självständighetspartiet som regerat i 18 år.

En vän och kollega tipsade mig om Vanity Fair:s eminenta artikel om Islands situation. Landet porträtteras som i konkurs. Folk spränger sina stadsjeepar för att få ut försäkringspengarna och nästan hela befolkningen står i skuld till övriga västvärlden.

Island hösten 2007
Jag var på Island när deras ekonomi stod på toppen och självförtroendet i huvudstaden var närmast påträngande. Jag presenterade nämligen en forskningsartikel på en konferens i Reykjavik hösten 2007. Några exempel på hur Island såg ut då:

• Bostadsmarknaden var skållhet och man berättade för mig att det vanligaste var att man köpte ett hus svindyrt, rev alltihop och byggde nytt. Det var bara tomten som ansågs vara värd något.
• Utländska professorer som deltog i konferensen ansåg sig inte ha råd att äta på restaurang pga de skyhöga priserna. De gick till Subway.
• En frigolitskål med hummersoppa kostade 85 svenska kronor.

Isländska Landsbanki sponsrade konferensen och berättade om den nationella utrullningen av PKI (jämför svenska BankId men för hela befolkningen).

Jag kollade upp vad Landsbanki tyckte på den tiden. Den 18 september 2007, tre veckor innan min konferens, så släppte deras pressavdelning "Economic Forecast: Iceland 2008 - 2010". Vad man sa om framtiden då:

"High investment will continue to fuel near-term GDP growth GDP growth will be an estimated 1.8% this year, 3.7% next year and 4% in 2009. We forecast a soft landing and continuing economic growth, driven by investment and rapid population growth."

"This year's record number of new housing units completed will be exceeded in 2008 and 2009, according to a survey by Landsbanki's Corporate Banking division."

Så blev det inte. Landsbanki förstatligades ett år senare.

Island våren 2009
Som sagt, Vanity Fair:s artikel är väl värd att läsas. Men jag hade nyligen chansen att träffa en av de isländska professorerna som arrangerade konferensen 2007. Då, 2007 hade han precis flyttat hem till Island från att ha gjort karriär i USA. Nu, 18 månader senare, hade han flyttat tillbaka till Kalifornien med motiveringen "Det går inte att bo på Island längre". Självklart tog jag chansen att fråga honom hur han såg på utvecklingen. Så här svarade han (fritt översatt):

"Tänk dig in i följande: Din bror har precis lurat ett kriminellt mc-gäng och stulit en fruktansvärd massa knark från maffian. Du är hans närmaste släkting och ska nu betala tillbaka. Det spelar ingen roll om du arbetar hela ditt liv och betalar alla dina pengar till din brors fordringsägare. Det går helt enkelt inte att återbetala skulden. Den enda lösningen är att maffian och mc-gänget förbarmar sig över dig och efterskänker skulden.

De isländska bankerna är brorsan som lurat maffian, och det isländska folket är de som ska betala tillbaka skulden. De kommer aldrig ha råd hur mycket de än arbetar. Omvärlden måste efterskänka skulden på något sätt."

Islands framtid?
Nu har Island alltså en vänsterregering som delvis är emot EU, de har skulder som aldrig går att betala tillbaka och de har en massa unga människor som vant sig vid att vara stenrika.

Jag tror inte Island kommer att hämta sig under vår livstid ...

"Geysir", från min resa till Island 2007.