Sverige förtjänar svartarbete

Jag har arbetat svart. Flera gånger. Som sångare i hårdrocksbandet Superset fick jag i princip alltid svart betalt efter spelningarna. Moraliskt försvarade jag det ungefär så här:

• Små belopp. Det rörde sig inte om några stora pengar. Max 1000 kr per spelning. Dvs en timpenning på under 50 kr, alla timmar kväll och natt.
• Branschstandard. Musiker på pubar och mindre ställen får alltid betalt svart. Hade vi krävt vita pengar hade vi antagligen inte fått några spelningar. Man tjafsar inte om sånt.
• Jag var inte rik. Jag arbetade under den här tiden som doktorand och tjänade ca 24.000 kr/mån. Mer än många men i mina ögon var jag inte rik. Då kunde jag gott ha de där svarta pengarna.

Skattefusk i parti och minut
Så hur moraliskt förkastlig är jag med mina svarta tusenlappar? Enligt rådande etik ... inte särskilt. Några aktuella exempel:

• Idag skriver svenskan om att 7 av 10 caféer i Stockholm kör svart.
• Förra året granskade Skatteverket 660 fåmansföretag som man misstänkt för fusk. Och hos 80 procent av företagen har man kunnat fastställa fusk med så kallad omfakturering där privata köp omfaktureras på firman.
• Skatteverket slår fast att vi jobbar mer svart än vi bidragsfuskar och det med rejäl marginal.

Alltså haja - långt över hälften av alla fik fuskar med skatten! För att inte tala om hantverkarbranschen. Jag hörde mig nyligen för om ett hantverksjobb och fick veta att det kunde bli svårt att få någon att göra det vitt. Det är liksom inte några stycken som kör svart. Det är en jäkla massa. Hur kunde det bli så?

Alla medskyldiga
Det är i grund och botten vi svenskar som är skyldiga till att det ser ut så här. Ett samhälle får den svarta marknad det förtjänar. Ju högre skatt vi har desto mer lönar det sig att fuska och ju fler som fuskar lite till mans desto större blir acceptansen för fusket. Vi sitter nu i en situation där vi har en av världens högsta skatter, en allmän uppfattning att svartjobb inte är så farligt och en grundmurad uppfattning att en pizza ska kosta max 55 kr.

Systemet lurar sig självt
Men det är arbetsgivaren som tjänar mest på svartjobb! säger Ekobrottsmyndigheten. De hänvisar till att arbetsgivaren slipper betala in arbetsgivaravgift vid svartarbete. Ha! Där bet sig systemet i svansen! Det socialdemokratiska Sverige har nämligen länge försökt dölja för oss svenskar hur mycket skatt vi betalar. Därför får nästan ingen se arbetsgivaravgiften på sitt lönebesked. Och det har självklart lett till att svenskarna inte vet att det finns en sån eller hur stor den är. Därför fattar heller inte svartjobbarna hur mycket arbetsgivaren sparar och hur mycket samhället luras.

Som tur är är flera borgerliga politiker inne på att fixa till det här, t ex Ola Sundell (m).

Om du nu skulle vara en av dem som tror att lönen är det du "får innan skatt" så kan jag nämna att det först har betalats in en arbetsgivaravgift på 31,7 %. Utöver de 30-55 % som stod som skatt på ditt lönebesked.

Alla kan inte jobba svart
Så då kör vi då - svartjobb åt alla. Nej, så lätt är det inte. Stora delar av arbetskraften kan inte jobba svart. Jag som expertkonsult inom IT har extremt små möjligheter att fiffla med mina pengar. Så ser det ut för de flesta tjänstemän. Landstingsanställda har också svårt att jobba svart. Lärare, administratörer ...

Vi är demokratiskt överens om att vi gemensamt ska betala för hela folkets sjukvård, polisväsende, försäkringssystem, försvar och infrastruktur. Trots det så arbetar stora grupper svart. Många av dem som jobbar svart har sedan mage att skälla ut kapitalismen och demonstrera mot klyftorna i samhället. Det är där jag tycker moralen rasar samman och girigheten visar sig.

Arbetar man i huvudsak svart så har man i mina ögon förverkat sin rätt att gnälla på samhällssystemen.